frost

i morses när jag vaknade hade det blivit vinter. Vinter är det enligt mig så fort det är minusgrader ute, och det var det alltså just idag.


Inga konstigheter. Lite frost, lite kallare, lite längre påklädningstid.

men vänta lite. Samma gravida kossor är kvar utanför mitt fönster trots frost idag och november imorgon.

who stands up for kossornas rättigheter liksom?

Nu ska vi äta trerätters här hemma i alla fall. Till varmrätt blir det tydligen entrecote. Yummy!

usch

idag fick jag reda på att en kille som jag umgicks med en del på högstadiet gått bort i en bilolycka. Vi har inte umgåtts på flera år så det handlar inte om att saknaden i sig är speciellt påtaglig. Däremot är situationen helt fruktansvärd och chockartad vilket får mig att fundera på saker och ting. Jobbiga saker, men saker värda att fundera på. Som livet till exempel.

Tills vi ses: ta hand om dig. På riktigt.

porträtt

jag har fått mitt porträtt målat för första gången idag. Konstnären är en fyraåring som gillar rosa tårtor och som man kan lura på att bära sina påsar om man känner sig trött eller bara allmänt lat.

Jag är spetan till vänster. Nellie har gett mig en högst fördelaktig figur. Det tackar vi för.

nellie (lika hög som påsen och på väg att ramla omkull): - scharlotte, nu orkar jag inte mer...
lektantsbitchen: - jodå, kom igen. Jag tar påsen om en stund.
nellie: ....

sötnos

lov, någon?

har jag sagt att jag har lov? En hel vecka? Ingen skola och inget jobb? Alltså helt ledig? Jag säger det gärna igen. Jag har lov. Eftersom man gärna ska resa bort på lov så tänkte inte jag vara sämre. Nu åker jag till sydligare breddgrader bara för att jag kan. Inte sydligare som i charterresa-på-Mallis-sydligt, men sydligare som i 44-mil-sydväst-om-Stockholm. Det räcker för mig.

humor på låg nivå

idag har jag shoppat massa presenter. Två av dessa var till vänner och ungefär tio stycken till mig själv. Det måste väl ändå räknas som en okej uppdelning? Oavsett, lite för länge har jag trånat efter en av de absolut minst politiskt korrekta böckerna mina ögon någonsin skådat. Men idag lade jag beslag på den och är några kronor fattigare, men glädjemässigt mycket rikare.

Den är så extremt oetisk och omoralisk att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men det är också detta som gör den så fantastiskt rolig. Jag tänkte ge er ett litet smakprov på vad detta skönlitterära verk har att erbjuda men har valt bort de grövsta skämten för att inte väcka anstöt. Eller sånt bryr jag mig i och för sig inte speciellt mycket om, men ändå. Se det som en mjukstart inför något som bara eskalerar och slutar med incest-, våldtäkt- och tidelagsskämt. Låter det lockande?







så, nu ska jag återgå till mina arraksbollar och fortsätta läsa. So long!

det luktade växtlighet i mitt kylskåp...

...så jag rotade runt lite och hittade det här:
man ska inte äta detta va?

Kent och Ulla

jag gillar Kent och jag gillar jazz vilket borde betyda att jag även gillar Carolina Wallin Pérez. Det gör jag också. Speciellt efter ikväll. Jakob och jag var på release för hennes album där hon tolkar Kent med hjälp av jazzen. Förutom att Carolina har en otroligt fin röst så är det ju faktiskt rätt trevligt att höra vad Kent sjunger om utan att behöva googla ihjäl sig på "lyrics+kent".

first row

Jag försökte filma lite men med min mobilkamera gick det såklart åt helskotta (varifrån kom det hippa uttrycket?).

"Pärlor" är en av de låtarna vi fastnade för mest, dock så kommer ju inte 8-mannabandet riktigt till sin rätt här så lägger upp en till.

"Klåparen" är en av mina Kentfavoritlåtar men jag är inte säker på att jag blev helt tokkär i Carolinas version. Något jag däremot fastande för var en helt ny Jakobimitation. Helt plötsligt, från ingenstans, dyker en nasal, släpig och depressiv Ulla Skoog upp bredvid mig. Ni kan ju försöka att tänka bort psychot som skrattar lite för intensivt i bakgrunden.


Jakob köpte Carolinas skiva som hon även signerade. Han blev helt överlycklig över det lilla hjärtat hon kluddat dit och hävdade att han nu "hade halva inne". Jag är dock beredd att hävda motsatsen för jag har läst att hon har sambo PLUS att hon har ring på fingret. aha!



Jake the fake och Challe den balle

Pärlor
Så snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
Vilken färg har själen?
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
Vilken färg har själen, älskling?

lita aldrig på en man...

....som har en pussmun på sitt CV's foto. Punkt.

hundtricket

...idag gick jag emot alla sociala koder och log mot en okänd man i sina bästa år på stan. Jag vet att detta inte är okej och jag ska inte göra om det. Lovar. Till mitt försvar vill jag dock poängtera att han hade världens största och välfriserade Sankt Bernhardshund jag någonsin sett. Pälsen var alldeles fluffig och såg nästan nyfönad ut så jag tyckte att hussen förtjänade ett leende.

Men ni har rätt. Jag måste lära mig att behärska mig. Vem tror jag att jag är liksom?

nostalgi

sundell och jag har haft lite av en theme song för våra dagar tillsammans. Lite oväntat så har det varit den tyska versionen av introt till barnprogrammet Barbapappa.


transkibering av äldre-man-rappar-på-ett-mycket-korrekt-och-välartikulerat-sätt:
barbapapa, barbamama, barbabella, barbaletta, barbarix, barbawum, barbabo, barbakus, barbalalaaaaaaa

Tagen av nostalgin blev jag blev tvungen att jutuba de andra filmerna vi hade på VHS när jag var liten.



Det som är så bra med Scooby är ju först och främst att han är en hund, och jag gillar hundar. Dessutom har han kroniskt målbrott och en husse som blir nervös och rädd i precis alla situationer.

Min tredje film, och den sista, är en polsk tecknad kreation som heter "Bolek och Lolek reser jorden runt". Bolek och Lolek fanns typ inte på youtube mer än i en tysk dubbad version vilket jag givetvis inte kollade på som barn. Dessutom tror jag att man i den svenska versionen hade en och samma person som gjorde mer eller mindre alla röster. Det blir väldigt intressant när två 12-åriga pojkar låter som en 55-årig man med förställd stämma. Tro't eller ej.



När jag var liten reflekterade jag aldrig över det udda i filmen utan fullkomligt älskade den. Jag måste nog kolla på den när jag åker hem nästa gång för att se om den verkligen är riktigt PK. Något får mig att tvivla på detta, men jag har i och för sig haft fel förr.

har ni daim? japp

...ovan nämnda skämt drog min klasskompis Rickard när vi hade veckans diktstund i femman på mellanstadiet. Dikten fick ett mycket gott bemötande. Åhörarna gillade nytänkandet kring prosa och strök tummen och pekfingret lite intellektuellt över hakan samtidigt som de nickade imponerat. Varför kom jag att tänka på detta? Jo, imorgon åker Sundell till det där Amerikat och jag har fått novemberlov vilket skulle firas ikväll. Detta gjordes på Kvarnen, numera kallad Jappbaren av Sundell.


Likheten är slående, ni kan inte säga annat.

Med på festligheterna under kvällen var även Emelie och Cristian. Emelie jobbar på att bli av med ett visst beroende (läs: knark) och gav ett litet splittrat intryck under kvällen vilket vi alla tyckte var väldigt underhållande. Förutom Emelie, såklart, som blev skrattad åt.

Ena stunden kärlek:

Andra stunden hat:



En bild säger mer än tusen ord...men vilka ord skulle man använda för att beskriva Cristians blick ovan? Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att han är extremt intensiv i blicken eller bara helt tom. Han var i alla fall glad trots Slemelies är-hon-gravid-ska-hon-ha-mens-eller-är-hon-bara-rabiat-utbrott. Är en tjej arg så är det ju hormonerna som spökar. Det vet ju alla.


Sundell hade jätteroligt ikväll. Verkligen. Det var en av de roligaste kvällarna hon haft på länge. "Det här måste vi göra snart igen" sa hon hela tiden. Hela kvällen. Så roligt hade hon. Syns inte det?

I natt ska jag sova sådär sjukt länge, att jag sover tills jag vaknar (!) imorgon. Jag vet, det låter helt craaaazy. Men sån är jag. Lite crazy, tramzig och tokig!

puzz (förlåt, vet inte varifrån detta kom)

lövlov

nu är jag precis hemkommen från 3 timmars flumsalstenta följt av 2 timmars aggressiv opponering. Det sistnämnda var väldigt underhållande faktiskt. Det är lite trist bara att det inte anses vara socialt accepterat, i vissa sammanhang, att skratta jättehögt när människor blir jätteupprörda för jättefåniga saker och tar allt jättepersonligt.

Bortsett från peddots extremt opedagogiska pedagogik så har jag upptäckt ytterligare en positiv sak med dem. Minns ni när man var liten och gick i skolan och helt plötsligt, från ingenstans, fick vara ledig en vecka för att hedra de döda vilket medelklass-svennen förslagsvis gjorde (och gör) på Mallorca eller Teneriffa? Jag har fått en sådan hedra-de-döda-och-slipp-skolan-under-tiden-vecka precis nu vilket känns helt surrealistiskt.

Jag är redan lite rastlös...men det löser sig. Jag kan ju alltid jobba, eller åka till Loo.


lycka.

MILK - Man I Like to Kiss

jag tittar sällan på film men ikväll gjorde jag ett undantag och kollade in Milk, en film jag velat se sen länge. Nu får jag ta mitt straff och sitter här förbannad, omtumlad men fascinerad och imponerad. Kort och gott kan man säga att filmen handlar om gayrörelsens kamp för lika rättigheter på 70-talet med Harvey Milk i täten. Han var den förste öppet homosexuelle personen att väljas in till ett offentligt ämbete i USA och Sean Penn är helt magisk i rollen som honom. Annat hade jag i och för sig inte förväntat mig från bäste herr Penn, men ändå.

Jag ska erkänna att jag till och med fällde en tår, kanske två, vilket jag gärna undviker annars och ännu mindre erkänner. Men Milk och dess budskap är värd varje tår, och varje upprörd känsla. Tusen gånger om.


James Franco och Sean Penn. Så fina ihop att det gör ont.

förtydligande

inte för att jag vill skryta (jo det vill jag) men jag har faktiskt varit uppe sen 9.30 och tentapluggat. Min disciplin förvånar inte bara mig utan även min omgivning har jag förstått. När jag nämnt att jag ska plugga idag så har mina kursare fnissat och fällt elaka kommentarer. Jag skulle ju kunna hävda här att detta gjort mig ledsen (jag har dock tagit det som en komplimang) och lägga upp en bild på en lipande Charlotte. Om så vore fallet skulle jag använda bilden från föregående inlägg där jag ser alldeles nygråten ut. Jag vill bara förtydliga att jag inte var det. Jag var egentligen jätteglad när bilden togs men misslyckades fatalt med att demonstrera min "vad-är-grejen?"-attityd.

Åtminstone ser jag inte ut som följande person i alla fall:

skönt att det finns fler som mig som suger på att förmedla diverse sinnesstämningar via foton. Men vad är det som är så smärtsamt? eller skönt? jag tycker det är ytterst oklart, förvirrande och kanske lite upprörande.

geografi när den är som svårast

amatören (jag): - hej, jag vill ha en russian mule.

bartendern: - en vad?

amatören: - EN RUSSIAN MULE!!! (hör han dåligt?)

bartendern: - russian mule?

amatören (nu irriterad): - ja. suck.

bartendern: - du menar en moscow mule?

jaja, same same. Att de alltid ska vara såna viktigpettrar (petter i plural, tydligen) bakom bardisken. Detta är anledningen till varför jag alltid beställer öl. Det går liksom inte att misslyckas eller missuppfattas.


hey, what's the problem? potäjto potato. det var ju rätt land i alla fall.

fortsätter på skittemat...alltså skit-temat. inte skitte-mat.

lina är helt klart en person man inte ska bjuda in i sitt hem. Knackar hon på dörren, öppna inte. Behandla henne som en representant från Skitarsle. Hon hittar mängder saker i ditt hem att kommentera och klaga över att du kommer städa dig blodig inför nästa besök (som inte kommer ske eftersom du inte släpper in henne, aight?).

Idag vattnade hon Lisas blommor trots att Lisa gjort detta precis innan vi kom dit (eftersom hon visste att Lina skulle göra det annars). Lina tyckte dock att de såg torra ut men hon, citat, gör det giiiiivetvis inte för att vara klaga. Nääää det får ni iiiiinte tro. Jag bryr sig bara om växterna, slut citat.

Bullshit.

När Lina var hemma hos mig första gången kom hon på den bästa presenten e v e r till mig. Vadå? undrade jag såklart. Vad ska hon nu klaga på? Jo, hon skulle ge mig en ny toasits. Min är tydligen missfärgad och det ser "så otroligt ofräscht ut". Jag bryr mig såklart inte. Men min toasits missfärgning kom upp idag igen som samtalsämne och jag fick då lära mig ett nytt begrepp: rövlen toasits. Missfärgad, men tydligen väldigt trevlig och skön att sitta på.

Jag har en. Har du?

flitiga Lisa


flitiga sofie

petiga lina. men snäll ändå.

skit

jag har tydligen trampat i hundbajs idag, eller igår, eller någon annan dag. Oavsett. Upptäckten gjordes idag och....I couldn't care less.


Det äckliga är att jag inte ens brytt mig om att torka bort det. Men jag tänker att lite skit under skon har väl ingen dött av. Jag låter det vara kvar ett tag till, tills renlighetsmanin faller på. När nu det sker.

sundäll

jag får tydligen besök denna helgen också, ända fram till tisdag! Racermongot Sundell kommer hit och förgyller min vardag och helg. När jag traskade hemåt förut började jag tänka på henne och skratta högt vilket gjorde att folk kollade ännu konstigare på mig än vad de redan gör. Men jag hade den här bilden på näthinnan så det kanske inte är så konstigt....


Sundells "stuss". Ikväll ska vi schäjka såm äss. Hon kommer lyckas bra mycket bättre än mig. Helt klart.

word

om man ska publicera en kommentar på bloggen måste man skriva in en kontrollkod. Kicki, en av mina flitigaste läsare, fick en gång skriva in "foxineez", vilket hon tyckte var otroligt roligt (jag med). Jag har funderat på hur de här bokstavskombinationerna uppkommer sen dess. Ibland är de extremt tråkiga, ibland inte ens ett ord men ibland finns där ett stort underhållningsvärde.

När jag idag skulle länka till bloggen i min facebookstatus fick jag följande kod:

$18.2-million oculist

...inte lika underhållande som otippad. Vad vill de ha sagt? Million Dollar Ögonläkare. Så ohett. Fast rikt. Men nej, unfoxineez.

tänder på dig

jag håller precis, i detta nu, på att få min alldeles första egna (ja ingen annans) visdomstand. Som ny i visdomstandsdjungeln är jag lite osäker på dos and don'ts, så jag frågade mina kollegor om råd. Det ska man tydligen inte göra. Alltså inte göra. Dum idé.

jesper: - en vän/släkting/någon jag läst om på internet/flickväns kusins mormor (lite osäker på relationen till jeppe här), har en konstant produktion av visdomständer. När en tand växt ut, tappar hon den och en ny kommer upp. Så kommer det alltid vara.

Lina ville såklart inte vara sämre än att hon berättade att hennes svärmor har anlag för tänder innanför huden under näsan, alltså högst upp på överläppen. Det skulle kunna börja växa en tand där. Som en ofrivillig piercing.

Sen övergick de till att prata blod, konsten att ge blod och mens. Tack för de fina, lugnande orden. Verkligen. Tack.

arga lappen

det finns många bra anledningar till varför man (läs: jag) väljer att vara med i sin (läs: min) bostadsrättsförenings styrelse:

1. man får betalt. Bra betalt.

2. man bjuds på öl på varje styrelsemöte.

3. en gång om året går styrelsen ut och firar. Detta görs på exklusiva restauranger med dyr mat och dyrare vin.

4. man får en gång i månaden träffa en snäll och finkulturell operasångare, en man i 60-årsåldern som bara pratar öl och en annan som bara pratar i metaforer ("vi har suttit på avbytarbänken för länge, nu måste vi ner och sparka boll")...och Camilla.

5. man får skriva arga lappar.

den sista punkten är såklart den allra roligaste och det mest typiska uttrycket för grannfejder i bostad/hyresrättsföreningar (framför allt där gemensam tvättstuga finnes). I vårt trapphus har det länge stått en byrå och vi alla funderade på vem den tillhörde, och hur länge byrån hade tänkt stå parkerad där. Jag fick i uppdrag att skriva en arg lapp och vi diskuterade länge och väl hur denna skulle formuleras, vilka könsord jag kunde använda och vilka svordomar och hot som skulle undvikas. Till min stora besvikelse lyckades någon förbarma sig över denna byrå innan jag hann får tummen ur.

Jag har helt klart varit lite hängig och nedstämd den senaste tiden över att jag aldrig fick uppleva detdär med arga lappar i mitt så timida och rofyllda hus. Men som ett svar från ovan hittade jag idag en arg lapp. Jabbadabbadoo. Givetvis i tvättstugan. men nej, det gäller inte ludret (?!!) i torktumlaren utan kvarglömt tvättmedel i tvättfacken. Så nu är jag på topp igen.


klassikern: en kommentar på en redan arg lapp. Ni vet de som bara eskalerar och alltid slutar med att en viktigpetter kommer in och avstyr de upprörda rösterna genom att skriva något moget. Så charmlöst.

love is in the air

i dagens DN.

jag vet dessvärre att några av er läsare inte alls sympatiserar med detta beslut, vilket bara är att beklaga. Jag tänker inte ta någon debatt, för mig finns det ingen debatt utan bara självklarhet i denna fråga. Mer kärlek åt folket och som Marie brukar säga när hon är på krigsstigen: ta ut bjälken ur ditt egna öga innan du petar på flisan i mitt.

marie, ordspråksutvecklaren, brukar även säga att "grisen är snäll men den vill man inte ha i köket" så fort hon får chansen. Vare sig det är lägligt eller ej. Det passar ju egentligen inte alls in här men vad gör väl det. Det stämmer ju.

lakritstroll

ligger du också sömnlös om nätterna och funderar kring vad som händer med de där rörformade sötlakritskaramellerna i Gott&Blandat-påsarna? De som alltid blir kvar och som ingen vill ha?


onödigt sidospår 1: det är ett bitmärke i denna. Jag får lite samma känsla som när barn äter spritgodisen i aladdinasken. Man tar en random godis -> smakar ->besvikelse -> spit it out.

nödvändigt sidospår 1: fråga mig inte varför jag vid två olika tillfällen, på två olika platser i Sverige, fått för mig att dokumentera ovannämnda godis. På allvar, jag vet verkligen inte.

Min teori är i alla fall att det är Göteborgs Kex som har små alver som efter varje fredagsmyskväll ger sig ut till alla Idoltittande hem, tar med sig den sista karamellen i varje godisskål till fabriken för att sedan tillaga följande bakverk:


som sagt: spit it out.

Ja, jag kan inte se någon annan förklaring till varför man skulle välja att producera lakritskexen annars. Göteborgs Kex ska ändå ha lite beröm ("cred" hade passat bättre här men jag tycker att det låter såååå töntigt) för sin inget-får-förgås-attityd i dagens slitochsläng-samhälle.

oavsett.

resultat: fail. Big time.

marknadsföring när den är som bäst

detta älskande, mysiga, nykära paret gör i alla fall mig ytterst osugen på att gå till Sandys och köpa mig en smörgås. Killen med sin psykotiska, besatta och lätt överpilska blick och den högst obekväma tjejen med tuggan som bara växer och växer i munnen och som med största sannolikhet kommer att spottas ut så snart "fotografen" plåtat klart.

jag älskar dålig marknadsföring. Jag har sagt det förut men säger det igen: hur tänkte man här?

sleep while you can, rest when you still can...

min kombo-i-24-h-till och jag har precis pluggat i två h. Jag tror att hon har producerat en del under denna tid faktiskt, men I wouldn't know eftersom jag valde att sova under hela den inplanerade pluggtiden. Jag lyckades i och för sig sortera de artiklar jag ska läsa i bokstavsordning, men sedan lockade Facebook i typ 15 min och PANG! narkolepsin slår till.

Tydligen har jag inte hundra procent kontroll över kroppen när den hamnar i denna djupa trans. Från att ha legat ihopkuren i ett hörn i soffan hamnade jag några nedrivningar av papper, glasögon och nedsecklingar av otalet kuddar senare, utspridd över h e l a soffan. Det var såklart inte jättepopulärt när Elin föreslog att vi skulle gå ut på stan då min kropp och själ var inställd på djupsömn i minst en vecka till. Utan undantag. Kroppsdelarna är dock ihopsamlade nu och min sinnesstämning är inte längre "döda allt som ler åt dig", så vi gör ett försök.

Apropå sömn och dröm (som jag faktiskt inte alls nämnt) så var vi på Moderna Museet igår och deras Salvador Dalí-utställning. Den var bra, lite för få tavlor kanske, men bra. Rekommenderar er som tänkt gå dit att gå på en guidad visning. Då får man reda på massa viktiga saker som t ex i vilka tavlor han målat in foster i knän och vaginor i axlarna. Lite smygporr sådär mitt på ljusa dagen helt enkelt. Trevligt.

snyggelin på moderna.

fingerfärdighet

idag när Elin och jag var på stans bästa pizzeria så fick vi syn på en kändis. Personen i fråga är verkligen jättejättekänd i Sverige (och säkert i Japan också som alla andra svenska kändisar), men jag får ändå ingen större wow-känsla över att kunna bocka av denne från min "kändisar-jag-sett"-lista. Bilden på mig togs för att på ett smidigt (vilket det med största sannolikhet inte var) få en bild på den brunhårige personen bakom mig. Ser ni vem det är?

lite bonusfakta: personen är typ lika lång som mig vilket kändes väldigt otippat och nästan lite upprörande. Jaja, livet är ett enda stort drama.

prat

jag har min vän Elin på besök här i några dagar. Jag tror dock att jag misslyckades ganska ordentligt i min roll som värdinna för när stackarn kom innanför dörren möttes hon av:

- Heeeej! Vad kul att du är här!!! Är du hungrig? Bra! Jag med. Kan du laga lite mat då? Jag hoppar in i duschen. Okej bra. Hejdå!

Jag och Elin diskuterade senare vilka av mina vänner hon skulle få träffa i dagarna. Det kan vara värt att läsa detta inlägget för att få en liten, liten glimt av människan, individen och karaktären Elin.

jag: - Det kommer kanske bli lite konkurrens mellan dig och NN för hon pratar väldigt, väldigt mycket haha.

elin (helt oförstående) : - Vadå, tycker du att jag är pratsam?

jag (ljuger så bra jag kan = failure): Nääääeee...

...sen skrattade jag inombords så jag grät. Jag gillar den totala förnekelsen Elin lever i. Det måste vara ganska skönt ibland.

theme song - jonathan johansson

kom på att jag glömt lägga ut denna fina låten och snygga videon med Jonathan Johansson som numera får fungera som theme song för bloggen.

Tack till Rikkard för tips.

dream a little, dream of...

igår kväll/natt middagade och festade jag med mitt nya team på jobbet och när vi gick ut träffade vi lite fler kollegor som vi hängde med. Det var alltså väldigt mycket "jobbet" igår kväll, vilket var väldigt kul, men resulterade i följande dröm:

En av de nya assistenterna hade mailat min gamla chef lite klagomål gällande mig. Så min ex-chef och jag hade ett samtal gällande detta. Bitch-assen hade gett exempel på händelser när jag stört och skrivit en lista med negativa ord/egenskaper hon förknippade med mig.

1. testosteron
2. gapig
3. Carola

Jag började såklart gråta när jag fick listan uppräknad. Vem vill liksom förknippas med något av detta?

Sedan drömde jag att jag var en fiskmås som flög omkring bland andra fiskmåsar som försökte attackera mig. Jag tycker inte om fiskmåsar. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra.


en fjärdedel av truppen: Lea och Lina. Ni börjar kanske känna igen Lina nu. Hon är ju överallt. Hela tiden. Suck.

funderingar

jag vill ju inte ge intrycket av att jag inte har något liv genom att uppdatera bloggen för ofta, men just idag har jag faktiskt en ursäkt. Jag sitter med en intressant, spännande och personlighetsutvecklande hemtenta. Trots att jag i alla iver inte kan hejda skrivandet på den så måste man ju ändå stanna upp ibland för att reflektera kring onödiga saker. Så i nuläget sitter jag och funderar på följande:

1. hur länge kokade jag äggen i morses? Dessa var nämligen ren perfektionism.

2. är det okej att lyssna på en skiva som heter Music For Men och gilla den? Eller måste jag börja fundera på min könstillhörighet nu?

3. vad ska jag ha på mig ikväll?

4. sist men det jag funderar på mest: vilka är ni? Jag har i och för sig ingen rätt att fråga, men kan ändå inte låta bli att undra. Vem är du, vad gör du just här och kanske viktigast: vad har du på dig?

Innan jag återgår till min fantastiska reflektion gällande forskarrollen och reflexivitet så kommer här två tråkiga bilder som jag lägger upp bara för att:


det perfekta ägget - så jag minns det eftersom jag aldrig kommer få träffa det igen.


utsikten just nu.

vouge

jag tycker det är fascinerande hur de fångat den klassiska/typiska/mest naturliga posen genom tiderna vid tröjprovning.

Eller vadå? Brukar inte ni stå så här framför spegeln med förminskande karaktär i provrummet för att se om den passar eller ej?

Finns det någon gång man står så här? Varifrån kommer inspirationen?

Så många frågor. Inga svar.

att gråta över fel pizza

pizzakille (med klassisk pizzakilleröst): - långareds pizzeria.

jag: - hej det är Charlotte (som om vi känner varandra. det gör vi inte).

pizzakille (förvånad, såklart): hej...??

jag: - jag skulle vilja beställa lite pizzor. Vi börjar med en Rhodos och en Lindos.

pizzakille: - en Rhodos, en Lindos. Något mer?

jag: - mmm, vilka pizzor kan man få inbakade? (note to self: bestäm gärna vad du ska ha innan du ringer)

pizzakille: - alla pizzor.

jag: - jaha?! (nu blir ju alternativen dubbelt så många -> längre veligtid) Du, vad heter Capricciosa när den är inbakad?

pizzakille: - öhh, inbakad Capricciosa?

jag: - men den har ju ett speciellt namn. Eller hur?

...av någon anledning har jag fått för mig att Calzone är en inbakad Capricciosa, vilket är fel. men jag ger mig inte och blir bara mer och mer irriterad över att pizzakillen inte kan sin pizzalogi...

pizzakille: - jag vet inte. Men du kan få Capricciosa inbakad.

jag (frustrerad): - mm...jaha....suck....ja...jo...eller...jo...men det kanske jag ska ta då.

pizzakille: - okej, så en Lindos, en Rho...

jag (avbryter): - du vi tar en Lindos, en Rhodos och en Amore-Mio inbakad (eh, vad kom den ifrån?).

...vad är det med min relation till pizzor egentligen? Den är så instabil. Vi träffas inte så ofta, men när vi väl gör det så kan jag omöjligt bestämma mig för vilken jag ska ta, så byter alltid undertiden som jag beställer. Möjligheterna är för många. En gång började jag gråta i smyg på en pizzeria för att mitt ex blev arg på mig och min velighet. Japp, dags att inte ta livet på så stort allvar kanske..?

parodi

en förutsättning för att du ska tycka följande klipp är det minsta roligt, är att du sett i alla fall minst 5 minuter av Svenska Hollywoodfruar. Du skulle i och för sig kunna förlora din oskuld till fruarna nu och räkna detta som din första gång då imitationerna är klockrena. Men för guds skull, och din egen, använd skydd.

Tack till Emelie. Du ska få en tipspeng. Eller i alla fall en klapp på kinden.

i slutskedet av ett grupparbete är man som kärast i varann

lina (med bomull i rösten): - du charlotte, du har verkligen gjort ett starkt intryck på mig. Jag känner att du kommit mig riktigt nära.

jag (lycklig): är det sant?!

lina (bittert och bestämt): - nä.

vilken tur att vi ska jobba ihop imorgon då. Mig blir hon inte av med! *går skrattandes härifrån och försöker imitera Cristian men misslyckas fatalt*

så, där sitter jag på bussen på väg till skolan...

...något försenad, något för tidigt, alldeles för trött. Jag går av bussen och från ingenstans (antagligen himlen iofs) så börjar det snöa. I mängder. Nog för att jag har en tendens att överdriva saker men inte denna gången (yeah right!). Fint väder - klev av bussen - snöstorm. Definitionen av en bra morgon.




tumme ner på snö i oktober.


"hej"

sen: in i skolan - spontanvintern slutar - höst igen. Ja, jag är nöjd!