narkoleptikern

igår ringde klockan 05:50, egentligen. Varför jag skriver egentligen är för att hon sedan var 07:10 (gårdagens datum) i tiosekundersintervaller då min schizofrena jag-visar-dagens-datum-oftare-än-det-aktuella-klockslaget-bara-för-att-jag-kan-klocka inte kunde bestämma sig. Ni vet säkert alla den här panikartade känslan man får, men också förvirrade, när man vaknar och tror att man försovit sig. För att sedan förstå att man inte gjort det...eller har man det? Oavsett, jag hade bara varit halvt medvetslös i 3 h den natten vilket var en väldigt dålig idé. Don't try this at home.

Jobbet gick dock bra. Det fanns liksom inte något utrymme att sova på så... däremot när jag väl satte mig på en föreläsning några timmar senare bestämde sig min kropp för att NU är det läge att bege sig till drömmarnas land.

Jag lovar, jag försökte verkligen vara vaken. Dessutom satt jag på andra raden utan någon framför mig, så hade varit fruktansvärt ohövligt om jag somnade. Vilket jag såklart gjorde, hyfs har aldrig varit min grej. För att motarbeta min egna kropp som så gärna ville sova bara en liten, liten stund så försökte jag aktivera mig. Aha, tänkte jag. Jag tar anteckningar! Det finns ju inte en chans att man somnar om man sitter och skriver samtidigt, eller hur?


Jo.



Här har jag skrivit: måste kunna ge tillbaka kunskap. Kunskapsp(oklart)...(försöker skriva "för" men somnar så blir en kludd. Vaknar. Skriver "för" ovanför kludden) för varann.
man (somnar igen. Vaknar. Stryker över kludden som blev i sömnen) ... .... eftersom....
Helt okej att ställa (somnar samtidigt som jag skriver "frågor"). När jag vaknat till skriver jag en liten översättning under för att ha något att gå efter sen.


sedan fortsätter hela narkolepsin på nästa sidan. Där hann jag ändå skriva: Tjuvhöll på kunskapen iom att det också (på väg att somna igen) fanns p???....(Djupsömn. Vaknar.) pengar inblandat.

Men nu är jag pigg igen. Tack och lov.