nostalgi

sundell och jag har haft lite av en theme song för våra dagar tillsammans. Lite oväntat så har det varit den tyska versionen av introt till barnprogrammet Barbapappa.


transkibering av äldre-man-rappar-på-ett-mycket-korrekt-och-välartikulerat-sätt:
barbapapa, barbamama, barbabella, barbaletta, barbarix, barbawum, barbabo, barbakus, barbalalaaaaaaa

Tagen av nostalgin blev jag blev tvungen att jutuba de andra filmerna vi hade på VHS när jag var liten.



Det som är så bra med Scooby är ju först och främst att han är en hund, och jag gillar hundar. Dessutom har han kroniskt målbrott och en husse som blir nervös och rädd i precis alla situationer.

Min tredje film, och den sista, är en polsk tecknad kreation som heter "Bolek och Lolek reser jorden runt". Bolek och Lolek fanns typ inte på youtube mer än i en tysk dubbad version vilket jag givetvis inte kollade på som barn. Dessutom tror jag att man i den svenska versionen hade en och samma person som gjorde mer eller mindre alla röster. Det blir väldigt intressant när två 12-åriga pojkar låter som en 55-årig man med förställd stämma. Tro't eller ej.



När jag var liten reflekterade jag aldrig över det udda i filmen utan fullkomligt älskade den. Jag måste nog kolla på den när jag åker hem nästa gång för att se om den verkligen är riktigt PK. Något får mig att tvivla på detta, men jag har i och för sig haft fel förr.