arga lappen

det finns många bra anledningar till varför man (läs: jag) väljer att vara med i sin (läs: min) bostadsrättsförenings styrelse:

1. man får betalt. Bra betalt.

2. man bjuds på öl på varje styrelsemöte.

3. en gång om året går styrelsen ut och firar. Detta görs på exklusiva restauranger med dyr mat och dyrare vin.

4. man får en gång i månaden träffa en snäll och finkulturell operasångare, en man i 60-årsåldern som bara pratar öl och en annan som bara pratar i metaforer ("vi har suttit på avbytarbänken för länge, nu måste vi ner och sparka boll")...och Camilla.

5. man får skriva arga lappar.

den sista punkten är såklart den allra roligaste och det mest typiska uttrycket för grannfejder i bostad/hyresrättsföreningar (framför allt där gemensam tvättstuga finnes). I vårt trapphus har det länge stått en byrå och vi alla funderade på vem den tillhörde, och hur länge byrån hade tänkt stå parkerad där. Jag fick i uppdrag att skriva en arg lapp och vi diskuterade länge och väl hur denna skulle formuleras, vilka könsord jag kunde använda och vilka svordomar och hot som skulle undvikas. Till min stora besvikelse lyckades någon förbarma sig över denna byrå innan jag hann får tummen ur.

Jag har helt klart varit lite hängig och nedstämd den senaste tiden över att jag aldrig fick uppleva detdär med arga lappar i mitt så timida och rofyllda hus. Men som ett svar från ovan hittade jag idag en arg lapp. Jabbadabbadoo. Givetvis i tvättstugan. men nej, det gäller inte ludret (?!!) i torktumlaren utan kvarglömt tvättmedel i tvättfacken. Så nu är jag på topp igen.


klassikern: en kommentar på en redan arg lapp. Ni vet de som bara eskalerar och alltid slutar med att en viktigpetter kommer in och avstyr de upprörda rösterna genom att skriva något moget. Så charmlöst.