svart söndag

kitty har köpt nya glasses som hon glassar omkring i numera. Min spontana tanke var att hon helt plötsligt gått och blivit en John Lennon look-a-like. Sen fick jag förklarat för mig vem hon egentligen är och då trillade polletten ner, bitarna föll på plats och helt plötsligt kände jag mig som den vassaste kniven i lådan. Ser ni?

Precis! Det är inte en brittisk ihjälskjuten pop/rockmusiker hon liknar utan istället en brittisk sönderknarkad rockmusiker vid namn Ozzy Osbourne. Kitty själv föredrog kopplingen till Ozzy framför Mr Lennon vilket inte är konstigt alls. Det är klart att man hellre liknar en levande död än bara en död person. Det fattar ju vem som helst.

filthy

så här ser munstyckena ut på alla (i alla fall tjejernas) duschar i min squashhall. Nu tror ni kanske att jag ljuger och att detta egentligen är hemma hos mig, men nej. Även jag har viss känsla för renlighet trots att det kan vara svårt att tro ibland.

Helt ärligt känns det sådär att vattnet, vars poäng är att göra mig ren, passerar genom det här...alternativa...kläggfiltret precis innan det når mig.

inked

jag: - Vad skulle du tatuera om du skulle tatuera något?

marie: - Oj, jag vet verkligen inte. Men jag och Emelie (Maries syster) pratade för flera år sedan om att...skrattar du?

jag (försöker behärska mig): - Heheh....nejdå...haha...inte alls..hehe...(misslyckas med behärskningen)...Skulle ni tatuera in någon typ av systergrej eller?

marie (skamsen): - Ehh, ja.

jag: - HAHAHAHA!!! Eller oj, förlåt. Men vad fint! Vad gulligt...

marie: - Men ljug inte! Du tycker inte alls det är gulligt.

jag: - Förlåt, jag försöker behärska mig men det är svårt. Vad skulle ni göra? Skriva varandras namn? Hehehe...

marie: Nej...Jag vill inte säga. Du kommer bara skratta.

jag: - Haha, säg nu!

marie: - Men det var många år sen det här.

jag: - Jaja. Spit it out.

marie: - Vi hade tänkt göra ett kinatecken som...

jag (avbryter, nu dubbelvikt): - HAHAHAHA!!! Och så skulle det typ stå för systerskap eller något liknande....?

marie (sugen på att byta samtalsämne): - Ja.

jag: - HAHAHA....Vart skulle ni ha den?

marie: - Det minns jag faktiskt inte. Jag lovar. Jag minns inte.

LIAR!

Hon ville bara inte att jag skulle få skratta mer. Taskigt. Jag som var mitt uppe i att förlänga mitt liv med flera år.


favoritsystrarna

....

Förlåt om jag förnärmat någon. Tatueringar är ett farligt ämne att diskutera, I know. Men kinesmärken är en sådan kliché och typisk tatuering från förr, vilket min tatuering också kommer vara om några år. Det är så det funkar och det är priset man får betala för att sticka in bläck i sin fina hud.

privatkliniken

jag gillar att leka hobbypsykolog och idag har jag en liten KBT-mottagning här hemma (KBT = Kognitiv beteendeterapi).

Patient: jag.

Diagnos: blodfobi.

Läkarens ordination: 1 avsnitt Dexter 2 gånger dagligen i 10 dagar.

Då filmen ska ses i samband med måltid äter jag i nuläget mycket blodgrape för att fortsätta och utveckla temat. Största utmaningen i nuläget är att se HELA Dexterintrot, som är äckligare än serien i sig, utan att titta bort/blunda.

Vi är inte riktigt där än, jag och mina jag, men snart så.

nycuttad blodgrape.

pinsamheter

idag hade jag en konversation med Kitty som var helt bortom all rim och rason.

(jag har transkriberat vårat samtal, det är därför följande text rent språkligt också är bortom all rim och rason. Bara så ni vet. Så ni inte tror att jag inte kan stava. Okej? Deal? Närå, jag hänger inte upp mig på smågrejer. Inte alls)

kitty (skrikandes): - AHAHAHA!! Jag har verkligen gjort bort mig idag!!

jag (skiner upp): - Nähä?!! Vad har du gjort? (ungefär här börjar jag tänka i termer av "åhå! blogginlägg")

kitty: - SÅÅÅÅ pinsamt. Alltså verkligen VÄRLDENS mest pinsamma eveeeer!

jag (nu irriterad): - Men säg då!

kitty: - Hahaha, nej. Du kommer aldrig att glömma det.

jag: - Meh!

kitty: - Dessutom kommer du blogga om det!

jag (ljuger illa): - nej.

kitty: - HAHAHA! Joooo!

jag: - Nej. Men allvarligt (här kommer seriösa rösten fram). Berätta nu då.

kitty: - Nej.

jag: - Jo.

kitty: - Nej.

jag: - Jo.

kitty: - Nej.

jag: - Jo.

kitty: - Nej.

jag: - Jo.

osv....

Hon berättade aldrig. Det är verkligen inte okej. Jag försökte ge henne the silent treatment efter det här. Den funkar visst inte om man fnissar samtidigt.

Oavsett: Såååå inte okej.


Här ser vi ju ändå ut att vara vänner, men nej. Tydligen inte. Jaja, nänä och allt sånt där. Men det var ju kul så länge det varade.

vad är det egentligen som pågår?

????

???

??

?


...alltså på allvar...

Svar: brottning.

Jag var på en sådan träning ikväll i egenskap av åskådare. Alla andra utom jag svettades floder och kramades lite underligt utan att på något sätt signalera några erotiska vibbar. De som inte hade en slapp tisha och shorts bar någon form av träningsmorgonrock (det finns tydligen sådana). Jag åkte dit direkt efter jobbet och trippade in i lokalen i min kontorsoutfit.

Den såg ut så här idag:

Malplacerad och urfånig är ändå två ord som jag känner ligger väldigt nära till hands för att beskriva min dåvarande sinnesstämning...

...och även min nuvarande faktiskt, med tanke på att jag precis lagt upp en "dagens outfit"-bild. Sådant känns ju såklart aldrig bra och jag ber det grövsta om ursäkt för detta.

Ursäkta.

när bitarna faller på plats

så här ser mitt köksbord ut i nuläget. Marie och jag har myssöndag och pusslar som galningar. Jag försöker skapa en bra relation till bitarna genom att prata med dem samtidigt som Marie försöker tyda svenska (typ...egentligen skånska) sångtexter utan att lyckas. Jag hinner inte blogga mer nu. Vi har liksom fullt upp med att bygga vita alphus, plantera träd och skapa en himmel.

Inget ansträngande med andra ord.

melissa horn

av någon anledning, som jag inte vet själv, har det gått mig helt förbi att man kan gå på gratisspelningar i Radiohuset här i Stockholm varje fredag. Då sänder Musikplats Stockholm i P4 live och igår kl 12.30-13.00 stod Melissa Horn för underhållningen.

Eh, ja tack!

För er som inte hört Melissa tidigare så kommer här en av mina favoritlåtar med henne som hon även spelade igår:


Till er som vet vem hon är: Ja, hon är lika förbaskat snygg och grym på det hon gör live som man tror att hon ska vara.

Inte för att Slemelie och jag är bittra över att vi inte lyckats göra karriär, är schnygga som gudinnor eller har talang för något överhuvudtaget, men vi gick i alla fall och tröstfikade efteråt. In case of att vi skulle känna oss nedslagna så gjorde vi hellre det i sällskap av en morotskaka än ingenting alls. Det är lite så vi jobbar.

Schnyggschlem

får får tacka bagge

min vän Cristian är gute och vi hade en lång diskussion idag gällande vad som är att betraktas som en ö och vilka som utifrån detta får kalla sig för öbor. Det visade sig att det skulle bli svårare att komma överens med Gotlandspatrioten Cristian på den punkten, än vad jag först förutspått. Det kan ha berott på att hela diskussionen inleddes med följande konversation:

jag: - Skulle du vilja påstå att det finns någon rivalitet mellan gotlänningar och ölänningar?

cristian (bestämt och övertygande): - Nej nej! Verkligen inte.

jag: - Okej.

cristian (sakligt): - Men det har nog mycket och göra med att Öland faktiskt är ovärdig att ens kallas för en ö.

Han var helt seriös. Men då vet vi det! Det finns alltså ingen, jag förtydligar, INGEN rivalitet mellan öarna....eller förlåt, mellan ön Gotland och fastlandet Öland.

If you say so!

Joanna och Marie på Gotland i somras. Det ser ut som att Joanna visar Marie något. Det gör hon inte. Kortet är istället helt uppstyrt och det här är deras fejkade in-the-middle-of-a-rörelse-pose. Väldigt kreativt poserat.

tema: Avatar

idag fick jag höra att en man i Taiwan hade avlidit till följd av "överexaltering" efter att ha sett Avatar-filmen. Det är såklart fruktansvärt och det verkar som om många tagit den här filmen till sitt hjärta lite för mycket. Inte bara Kitty (över)reagerade på de blåa jättarna i sagoskogen, utan även Stockholms stad verkar ha vidtagit kraftåtgärder i Avatar-filmens tecken. Följande skådade mitt öga och senare min mobilkameras lins på Odenplan idag:


Just precis! Det är ett nedsågat träd. Vad har det tagit åt Stockholm stad egentligen? Varför är de the bad guys helt plötsligt? Kitty får inte under några omständigheter se det här. Hon kommer bli helt introvert, gråta i timmar och svamla på Na'vi-språket.

blåa jättar, gröna skogar och röda drakar

ibland blir jag så trött på mig själv. Igår kväll var jag och några kompisar och såg Avatar. Den är ju såklart sjukt snygg och cool med sin 3D-grafik och sitt fina låt-oss-leva-i-symbios-med-naturen-budskap (har jag garderat mig tillräckligt nu?). Men storyn?!! Suck. Storyn hade allt vad en klassisk Hollywood-film bör/ska/utan undantag innehåller med skjutgalna och trångsynta trupper, rörande tal till folket och pampig orkestermusik med tillhörande kör. Snark. Jag blir så märkligt provocerad av de här klichéerna att det som är bra i filmen ser jag inte ens och istället vill jag bara avlägga största sucken mot i princip allt.

Det är här jag blir så sjukt trött på mig själv.

Det hade varit så mycket roligare att reagera som Kitty. När vi tog av henne glasögonen föll tårarna längs hennes kind och sedan deppade hon resten av kvällen över att hon var människa och inte avatar. Jag kan liksom inte förhålla mig till det på något värdigt sätt utan känner mig som ett pretto som bara vill kolla på svåra filmer man ändå inte förstår vare sig handlingen eller sensmoralen i. När de känslofyllda from-the-bottom-of-my-heart-kinda-talen börjar sitter jag istället och funderar på masspsykos, gruppsykologi och känner mig allmänt cynisk. Töntigt.

Slutsats: Avatar kommer jag inte se igen. Inte för att jag blev uttråkad av storyn utan för att jag känner mig dryg, pretto och töntig efteråt. Sån vill man ju inte vara liksom.

Marie tyckte inte att den här bilden blev bra utan ville ta en till.

??

Har man inte misslyckats ganska fatalt i egenskap av jag-tar-på-mig-alla-glasögon-jag-kan-hitta-modell om man lyckas göra en bild, med dessa förutsättningar, fulare?

Jo.

Mariiiie.

när godis ger dig ledsna ögat

det står megastora korgar fyllda med godis lite här och var på kontoret. De kom dit i julas och jag har, för att bevisa någon obefintlig karaktär för mig själv, konsekvent hållit mig borta från dem. Inte en enda godis har jag tagit. Inte ens i smyg, inte ens på låtsas. Ikväll hade vi middag med jobbet och där stod den. Korgen.

De ropade på mig. Karamellerna. De var inte nöjda med vår relation och upplevde att jag tagit avstånd från dem och till och med förskjutit dem. Vilka anklagelser!

Så kan vi givetvis inte ha det.

Tio minuter senare såg det ut så här på min plats.

Så mycket för den karaktären.


Jag fick fina blommor också av min förra chef. Liljor. Det är otroligt vackra men jag har ingen vas och blommor behöver vatten. Har jag hört, från dem som vet. Nu kommer de såklart att dö ganska omgående ändå eftersom de är under mina så väldigt icke-gröna vingars beskydd. Det känns så onödigt bara att skynda på processen. De är ju så vackra. Liljorna.

Eller, de var så vackra.

skaune vs ståckhålm

min korte vän Alex bor i Stockholm men är uppvuxen i Skåne. När han flyttade hit till Stockholm som barn (låter som han invandrat, vilket faktiskt delvis är sant i det här fallet), bräkte han på som en inbiten skåning och blev retad av de andra barnen. Därför bestämde han sig en dag för att "Nej, nu får det vara nog!" och idag är diftongerna utbytta mot en drygare ton.

Varje sommar åker dock Alex tillbaka till sina rötter och plockar potatis. I somras jobbade han med en tjej som genuint HATAR stockholmskan (och stockholmare, I guess). Lille Alex pratar därför skånska i hennes sällskap så hon inte blir alldeles wild and crazy och slår ner honom. I somras hände dock något som gjorde att Alex kunde förstå hennes hat och kanske till och med känna det...

En bil stannade vid den åker där Alex var i full färd med att plocka potäter. Ut hoppade en pojke och hans pappa kom strax efter och ställde sig vid vägdiket:

liten pojke (på bred stockholmska. Pekandes): - Titta, titta! Bönder pappa! Titta på bönderna! Vad gör de?

pappa (på ännu bredare stockholmska): - Haha, ja se där! Jag tror de plockar potatis.

Sen hade de fotat Alex och hans kollegor som japaner på sightseeing, hoppat in i bilen och åkt vidare.

Alex hade härmed precis fått sin första apa-i-en-bur-upplevelse. Grattis Alex!


här är Alex fem sekunder efter att han sagt att han inte vill vara med på bild. Trovärdigheten i det uttalandet är låg. Mycket låg.


vi drack kaffe idag som hade en eftersmak av växt. Alex drack upp allt, jag slutade efter tre klunkar men vågade inte säga till. Amenååh! Mes.

jane eyre

ikväll har jag fyllt på min finkulturella kvot och varit på finteater på finDramaten. Jorå, ibland måste man lyxa till det bland alla lökpajer och fiskbullemåltider. I salongen befann sig även min vän Linda, Stockholms alla tanter, tre gubbar och en tuff Julia Dufvenius följt av en fantastiskt manlig Michael Nyqvist.

en mycket icke-talande bild

Föreställningen var bra. Riktigt bra. Extra roligt var det när en av skådespelarna ramlade pladask på scenen när föreställningen slutat. Då skrattade vi gott, Linda och jag.

Kvällens reflektion gjordes dock på toaletten (vilket tydligen är ett ämne som fångar min uppmärksamhet oroväckande ofta numera) men...

...man vet att man är på en finteater när besökaren inte enbart erbjuds det mest grundläggande i bekvämlighetsinrättningsväg, utan även får ta för sig av tops, tandpetare och bomullsrondeller. Ohämmat. Utan tillsyn.


Jag har ju redan förklarat hur vi studenter fungerar.

Just precis.

Det är tomt i de där skålarna nu.

men smaken är som baken...

på toaletterna på mitt jobb finns det doftsprayer som luktar en blandning av toarengöring och kemikalier. Jag känner mig extremt kluven kring användandet av dessa. Poängen är ju att de ska användas för att det ska lukta gott på toaletten. Ofta (alltid) är orsaken att man vill gömma någon annan lukt/stank/odör/doft, som inte är till belåtenhet. En lukt som mer ofta än sällan resulterar i pinsamheter och hettande kinder om det uppdagas vem som förorsakat den. Idag när jag gick på toaletten möttes jag av en nysprayad Glades Citrus/Blossom-toalett och...

...det blir liksom så uppenbart vad som precis skett, så istället för att det luktar rent bajs luktar det bajs med inslag av citrus.

Jag är inte helt säker på vad som är värst.

sucker

min läkare frågade mig häromdagen vad jag fått i julklapp.

jag: - en dammsugare.

läkare: - åh, vad bra!

jag: - japp, jag hade önskat mig en så jag blev glad.

läkare: - ja det förstår ja....vad är det för märke på den?

??

Såklart har jag ingen som helst aning om svaret på den frågan men det är säkert något fancy-in-a-vacuum-cleaner-way-märke. I bet! Dessutom är frågan i sig helt obefogad, enligt mig. Vad spelar det för roll? Eller försöker hon battla dammsugarmärken med mig helt plötsligt? Då förlorar jag. Inte så att man trillar av stolen och bryter näsan av förvåning för det kanske.

Men ändå...

...vem battlar dammsugarmärken liksom?

min återvinningsstation...

...testas i balans för tillfället...

...fast nu tycker till och med jag att det är dags att gå ut med den. Synd bara att min plan för dagen var att inte göra ett skit så att denna, annars så mycket lustfyllda uppgift, hamnar på to do-listan en annan dag. Jaja, så kan det vara. Man får försöka att göra det bästa av dagen ändå.

lingonvecka

det ligger en röd gegga i mitt kylskåp som kallas för lingonsylt på rikssvenska men krösamos på dialekt. Den har härjat där ett tag. Lite för länge tycker någon, på tok för länge någon annan.

Min smärtgräns går när växtligheten tar fart. Om ens då.

ljuva studentliv

en av få fördelar med att vara student är alla rabatterade priser. Favoriten i nuläget är inte ens rabatterad utan helt gratis, de s.k. Goodie-bagsen (jag bestämde precis att det stavas så i pluralform, ja). Titt som tätt står det några stackare vid tunnelbaneuppgången på Universitetet och delar ut papperskassar oftast innehållande någon form av läslektyr, skrivdon, kondomer, kanske en karamell eller två och andra onödigheter.

För några veckor sedan var det dags igen och som vanligt roffar fattiga (läs: giriga) studenter åt sig påsarna, slänger ner dem i väskan bara för att kunna ta en till på tillbakavägen. Who cares om den bara innehåller tre nummer av Cosmopolitan från våren 2008. Gratis är gott, så man tar en till.

Här är ett urval av vad som fanns i påsen jag fick senast:

1. Nyponsoppa: inga konstigheter. Slutsats: gott!

2. Fun Light: inga konstigheter OM det inte vore för att det är 750 cl koncentrat de delar ut. Upp med en hand ni studenter som har med er en hink till skolan för att blanda saft i. Slutsats: värdelöst.

3. Sprilla Ice Fruit: mycket konstigheter. Det här är alltså fejksnus som smakar tepåse. De skulle lika gärna kunna dela ut tuggummicigaretter som man (jag) lekte med när man (jag) var yngre. Det ligger ungefär på samma nivå i att uppmuntra folk till ett icke hälsosamt leverne fast på låtsas.

"Sprilla is a fully sufficient stand-in for your normally Prilla. It's good for you!"

Jo men det är klart, det har man ju hört att grönt te har samma effekt som nikotin. Jaha, visste ni inte det? Jo jo, men så är det vettu...Slutsats: totalt värdelöst med inslag av kreativitet och nytänkande.

följande meddelande riktar sig till 99% av dagens besökare

ha! jag vet varför du är här! Du har klickat på länken på Knivlisas blogg och så hamnade du här...hos en blondin? Jag är lika chockad som du (inte över min hårfärg såklart, den har jag vant mig vid). Men över länkningen. Jag försöker spela lite cool här hemma vid köksbordet, men det går inte. Jag har redan smsat mina vänner I VERSALER BARA FÖR ATT DE SKA FÖRSTÅ MIN TOTALA LYCKA.

Knivlisa refererade i alla fall i sin blogg till en sen kväll i november när hon hörde av sig och frågade om hon fick ha våld-spa hemma hos mig. För er som nu höjde på ena ögonbrynet när ni läste våld-spa, kan jag meddela att detta är en kombination av hemma-spa och våldgästning.

GIVETVIS fick hon ha detta hos mig. Jag fick träffa Knivlisa och hon fick en fil-och-havregrynsgegga i hela ansiktet. Det kändes som en bra deal tyckte vi då.

Knivlisa och hennes kollega Sanna.


Knivlisa och jag. Ja, jag håller väldigt krampaktigt om henne, men what you gonna do? Det är ju självaste blogg-gurun.

Nu ska jag fortsätta andas i en papperspåse och hets-smsa folk jag känner.

Trevligt och råkas, välkommen åter och allt sånt där!

avslöjad

slemmet och jag har plågats och våndats med varsina hemtentor idag. Hon om psyket och jag om något odefinierbart. Hon blev klar före mig. Kul.

slemelie: Snart ska jag vandra hemåt.

jag (butter): Go shoot yourself (ibland är det svårt att glädjas med andra).

slemelie: Men du ska väl ta din tupplur snart?

jag: Nä.

slemelie: Nä nä…

jag: Jo.

slemelie (frågandes): Jo? Du bara automatljuger? (nu med en touch av syrlighet i rösten) typ som ”ehh jag pluggar”…med andra ord: du facebookar….?

Ehh nej. How dare hon liksom?!


Eller, jo.

Det ser ut som om Slemelie sjunger ur en psalmbok här, men hon skryter högt ur sin almanacka. Hon hade två punkter på sin to do-listan idag. Båda avprickade. Som sagt: kul.

special gift for you my friend

slemmet har ju varit i Thailand och är nu hemkommen. Idag har jag fått se fördelarna med att ha vänner på utomlandstrippar. Det stavas P R E S E N T E R och grundar sig i dåligt samvete för att de lämnat och älskar dig.

Här kommer lite högkvalitativa bilder på Slemelies kärlek till mig i materialistisk form:

Det ser jättekonstigt ut, jag vet, och varje pryl krävde en liten förklaring så det får ni också...


Hello Kitty-näsdukar. Att det blev just näsdukar är bara en slump. Det handlar mer om premium-märket Hello Kitty som måste inhandlas som presentartikel när någon är någonstans i Asien (ni vet det där lilla området österut?). Hejdå Kitty!


Trosskydd - kort och gott. Det kan man ju också ge någon....


...men poängen var den utlovade nyckelringen Slemelie skulle köpa till mig när hon var i Thailand. Den kom med trosskydden. Det är främst tre saker jag gillar med min nya nyckelring:

1. Det faktum att det kommer ihop med ett trosskyddspaket. Kreativt!
2. Slagorden Inner Freshness. Jag vet inte, men det känns bra och positivt.
3. Stjärnorna vid tjejens rö..bakdel. Symboliserar dessa något? Något i gasform?


Sist men inte minst min favorit: ett cigarettetui. (obs! bilden är ett montage. Ciggen är inte mina)


och TADA! med inbyggd tändare och Thailands godaste (tydligen) öl. So freaking classy!

en glädjens dag

igår var en glädjens dag. Då kom Slemelie, Cristian, Marie och Frej hem från Thailandet. FINALLY! De har varit där i tre för långa veckor.

Jag blir så sur på människor som bara lämnar en mitt i kylan för att lapa sol och sippa drinkar på andra sidan jordklotet. Det är såklart inte alls okej och jag måste fundera på om vi ska fortsätta vår vänskap eller konstatera att "underbart är kort" och gå vidare med livet.

Slemelie och Cristian


Mary


Frejpan

De är hemma nu. Hela och rena i alla fall. Det känns skönt. Jag hinner inte skriva något kreativare än det här idag. Jag ska nämligen låta kreativiteten och vinet flöda för att producera ytterligare en hemtenta denna vecka. Vi har fått välja tema helt själva och jag valde genus.

Otippat.

Åh, vad jag gillar plugg och word-produktion.

just nu tänker jag på:

att dagens datum är 10.01.10. Det är bra, för då slipper man fundera på om årtalet står först eller sist.

Sådant kan annars vara väldigt förvirrande.

Väldigt. Förvirrande.

gudfadern

min vän Kitty har bott hos mig i en dryg vecka nu. Egentligen står en annan lägenhet och väntar på henne, men vi har kommit fram till att tillsammans är man mindre ensam så hon har blivit kvar här.

Det är fint att ha någon här. Jag vaknar i och för sig på morgonen av att hon äter knäckebröd plus att hon ställer frågor. Massor med frågor. Konstant. Hela tiden. Vi har blivit som ett gammalt par där jag stänger av och hon pratar. Undantaget är på kvällen. Då börjar jag fundera på döden och livet och kan prata, prata, prata. Då pratar Kitty också om döden fast mer i ordalag som "Håller inte du käft nu så dödar jag dig". "Med en yxa?" undrar jag då. "Om det är vad som krävs" svarar Kitty tillbaka.



Igår hade vi en typisk parkväll. Vi drog ner täckena från sängen, hällde upp pilliröv i en skål och godis i en annan. Sen kollade vi på Gudfadern 1 och 2. Det blev 6 mycket väl disponerade timmar kände vi efteråt. Varför har jag aldrig sett dem förut? Sjukt bra filmer! Och Al Pacino är vrålsnygg. Men ja, du läste rätt: jag har aldrig sett Gudfadernfilmerna förut. Nu förstår jag om några av er börjar skruva på er obekvämt, ge datorn en skeptisk blick och en lust att aldrig mer läsa vad jag skriver. "Sådana klassiker? Hur kan man med att inte se dem?" Bara för att spä på ditt upprörda filmklassikerhjärta så kan jag meddela att jag heller inte har sett Forrest Gump, Borta med vinden, Scarface eller någon av Star Wars-filmerna.

Dog du nu? Bli inte för upprörd. Jag ska ta tag i det (speciellt Scarface). Kitty och jag ska se på hur många filmer som helst framöver. Alla klassiker man kan tänka sig. För det är ju sånt man gör när man är i ett förhållande...har jag hört.

i bröllopstankar

igår gjorde vi en liten nostalgitripp: Sundell, Kitty och jag. Den gick ut på att Sundell och jag berättade historier om Kitty för Kitty om knäppa saker hon gjort genom åren. Saker hon inte minns själv men som vi gärna minns åt henne. Plötsligt förstår hon att detta kommer att tas med i ett framtida bröllopstal, hon inser konsekvensen av sina tidigare utspel och utbrister (som i en aha-upplevelse):

kitty: - Alltså, jag måste gifta mig med någon som känner mig väl.

I egenskap av vän så känns detta helt klart som ett bra utgångsläge i val av framtida make. Ett bra mycket bättre alternativ än att hon gifter sig med någon hon bara känner ytligt i alla fall. Men det är ju bara vad jag tycker.

kitty flyttar in

batman vanishing

när jag var liten älskade jag Batman. Den här parodin älskar jag, om möjligt, ännu mer.

See more funny videos and funny pictures at CollegeHumor.

allt i enlighet med Karl Wehles visdomsord

jag får grymma besöket ikväll. Sundell heading for Stockholm. Kitty och jag ska fixa någonting att äta (A), och någonting att dricka (B) och någonting att älska och att hålla kär (C) är allt hon begär.

På A säger jag: pass.
På B säger jag: 3 liter rött kirrat.
På C säger jag: mitt och Kittys eminenta och högst älskvärda sällskap.

För att hjälpa mig på punkt A ville min lilla mamma ge mig tips inför kvällen, men när mitt enda svar var "mmm" och andra disträa mumlande uttryck avslutade hon samtalet med att säga: men korv och bröd går ju också bra, Charlotte.

PRECIS min tanke. Ja menar, vart är vi på väg när man inte längre kan nöja sig med ett glas rött, trevligt sällskap och en kokekorv med ketchup och senap? Skandal.

...och våga inte säga emot mig.


Lyckas man framkalla denna minen så är knappast sällskapet något man behöver oroa sig för.

GRATTIS!

idag fyller min finaste (som om jag har flera...det har jag inte) pappa år. Ålder är bara en siffra, men far min är ung. Både till sinne, kropp och körkort. Han har inget att skämmas över.

Pappa (nu kan ni andra, som inte skulle definiera er själva som min pappa, sluta läsa): Jag ringer senare. Du är inte vaken nu. Jag skulle såklart kunna väcka dig men känns onödigt så här mitt på natten. Som sagt: jag ringer, sjunger och pratar senare idag. Och lycka till med att avbryta samtalet denna gång. 16 försök är inte tillräckligt. Puss Lillan

INGEN! bränn upp dem

det pågår en alla-tjejer-ska-skriva-vilken-färg-de-har-på-sin-BH-i-sin-status-trend på Facebook för tillfället. Poängen är då att alla som inte använder BH ska bli förvirrade och titta frågande på varandra alternativt startar en anti-hela-grejen-grupp (det är så man socialiserar och skapar sin identitet på sajten. Alltså genom att gå med i grupper och bli fan av saker).

Många BH-användare har nappat på idén men jag tycker det är så uppenbart att det är några heterokillar som kommit på ett smidigt sätt att få reda på detaljer de inte skulle få om de ställde frågan face-to-face (eller facebook-to-facebook). Jag kan inte låta bli att skämmas lite över hur vi tjejer går på detta fula knep. Såklart fick alla killar nys om detta omgående (säkert innan oss tjejer) och nu står ni där brudar. Blottade. Fast det är såklart skitsamma. En färg spelar ju ingen roll. Men shit vad många som har svart BH!

Här kommer ett litet exempel på den förvirring som pågått på Facebook i dagarna och vad killarna planerar för motangrepp (klicka på bilden för att få text som är större än 2 punkters höjd)



1. Kitty tyckte jag var "såååå pinsam" i min första fråga men jag tycker ändå att frågan måste ställas och att min kritik är berättigad.

2. Allvarligt. Jag har inte fått något svar men...vit?

3. Allvarligt igen. Jag hoppas att sista killen är oseriöst seriös annars är han seriöst seriös. ZZZZzzzzz

it's all about the look

nedan följer en liten berättelse om vänskap. Den handlar om en vän till mig (och nej, jag gömmer mig inte bakom henne. Jag är helt oskyldig. På eders ord som Nellie skulle sagt).

Min vän är ute en kväll. Glad, social och schnygg som vanligt. Hon träffar en kille som hon kommer bra överens med och bestämmer att de ska bli kompisar. Kanske nya BFF om allt vill sig väl! Kompisar på ett oskyldigt sätt, inget annat. Han får hennes nummer och några dagar senare hör han av sig.

De ska träffas.

Fast inte själva. För det är ingen dejt, de är som sagt bara kompisar. Nej, alla ska med. Vänner, bekanta, släktingar, fiender. Alla som vill är välkomna. Min vän letar upp hennes nya vän på Facebook (love fejjan). Vad är det hon ser? Nej det här går inte. Är det sant? AVBRYT! ropar hon. Svordomar kommer ur hennes söta lilla mun och tårarna rullar ner för kinderna. Hon skickar ett sms till killen och avslutar deras vänskap med en dålig lögn.

Varför?

Han hade en feting-tribal tatuerad på armen. Jag är ledsen killar (och tjejer), men sådant funkar inte. Tribal går fetbort. Så ingen ny BFF för min vän. Hon får hitta en ny en annan kväll.

mission impossible

på golvet, vid granen:

mamma: - God Jul Charlotte! (lämnar över ett hårt paket)

jag (känner demonstrativt på paketet men vet redan): - Hm....det här är en bok...(ger mamma en skeptisk blick, hon vill ALLTID ge oss barn en bok. Vi vill ALDRIG ha någon bok. Det VET hon. Mycket väl)

mamma (ursäktande men ändå nöjd): - hahaha, men det här är faktiskt något som du önskat dig!

Det där uttalandet förhåller jag mig högst skeptisk till och ger henne en ytterst frågande blick. När har jag någonsin önskat mig en bok? Vad har jag sagt? Vad har jag gett mig in på? Jag sliter i alla fall bort pappret och ser följande:


jag (om möjligt: ännu mer skeptisk): - Fredagsgourmet? En kokbok? När har jag någonsin önskat mig en kokbok?

mamma: - Ja, men du har ju sagt att du bara kan laga husmanskost.

jag: - Jo....men....nästa gång borde jag kanske tillägga att jag är fullständigt nöjd med det.

Min kommentar kan ju låta lite hård (måste jag tillägga att vi skrattade, ingen grät och alla var glada både före, under och efter min julklappssågning?) men who are we trying to fool? Jag kommer aldrig bli en gourmand. Jag är redan förstörd. Mamma blev dock lite sugen på min finsmakarbok så vi bytte. Numera är jag stolt ägare till Hälsokokboken. Det kanske går bättre med den....

...antagligen inte.

rätt på rätt sätt

det finns bara ett korrekt sätt att äta potatis och fiskbullar på.

Bra. Då har vi klargjort det.

kitty kommer till stockholm för att stanna!

...i alla fall i tre månader. Men jag vet inte...det känns som om hon har förändrats sen sist. Hon var i Los Angeles över jul och....ja, någonting hände.

före LA. Ett ord: prestigelösa.


efter LA:

Jag vet inte. Det kanske bara är jag. Men hon känns annorlunda.