konsten att dissa en kompis utan att lyckas

elin har verkligen tagit fasta på det faktum att jag har samma mobiloperatör som hon numera. Idag ringde hon 5 ggr inom loppet av 30 minuter. Det blir sådär härligt intensivt på något sätt.

elin: Hej! Vad görru?
jag: Bloggar. Durå?
elin: Amenåh! Skaffa dig ett liv haha! Jag är och shoppar. Jag har hittat en jättefin blajblajblablabjal (här tappar jag helt min koncentration och börjar pyssla med annat)... och nu ska jag in i provrummet.
jag: mmm...gör du det.
elin: Du, jag måste lägga på då. Jag ringer dig igen om en stund.
(klick)

Detta samtal återkom sedan ytterligare 3 gånger fast utspelade sig då i 3 andra butiker och handlade om 3000 andra plagg. Till slut kom ändå the final call:

elin: Hej! Jag går in på Lindex nu. Åh, vad det finns fina sjalar här. Jag undrar vart jag kan...hm, nu ska vi se...(fortsätter mummla för sig själv).
jag: mmmm, men du, jag vill verkligen lägga på nu. Vi syns ju till helgen (bedjande).
elin: NEJ! Jag vill prata!! Du vänta lite, jag ska bara fråga en expedit (försvinner bort innan jag hinner protestera).
...
elin (lycklig): Åh! Du är kvar, du la inte på! Du vill egentligen prata med mig.
jag (butter): Nä, men det är så fruktansvärt otrevligt att klicka någon. Jag kunde inte med. Men jag vill inte prata med dig mer nu.
elin: Meh?!!
jag (sjukt nervös helt plötsligt): Hatar du mig nu? Bli inte arg. Men nu lägger jag på. Jag tycker om dig. Vi är väl vänner? Amennåååh, varför kan jag inte bara klicka dig?
elin (ondskefullt översittarskratt): HAHAHAHAHA!

Samtalet fortsatte en stund till men till slut gav hon med sig. Man orkar ju faktiskt inte prata i telefon hur länge som helst. Dels får man cancer men dessutom blir man ju alldeles svettig om örat. Det måste hon väl ändå förstå...eller?


- men V A R F Ö R lägger du ut just den här bilden? är du helt störd eller?
- lite kanske. flåt.