hoppbilder nr 2

jag har som regel att aldrig bada om det är mindre än 25 grader i vattnet. På vilka grunder då, kanske du funderar på. Inga konstigheter: det är kallt och jag gillar inte att frysa. Detta innebär följaktligen att jag mer eller mindre aldrig badar i Sverige. Under sommarens 3 första veckor kunde jag skylla på att jag var nytatuerad men sedan hade jag ingen bra anledning. Som tjej kan man ju alltid skylla på mens (ingen kan ju kontrollera detta) men jag kan ju inte gå omkring och fejkmensa under sommarens övriga 2 månader. Därför hade jag inget försvar att sätta emot Emelie när hon föreslog att vi skulle ta lite hoppbilder när vi var på Tjörn. Jag suckade ljudligt, som sig bör, men sedan var det bara att inta hopptornet och sära på benen.



Jag chockades ofantligt över min egna reaktion då jag blev som en hetsig tioåring som ville hoppa mer mer MER. "Akta på er ungj*vlar, här kommer the queen of jumping" skrek jag och kastade i dem som sinkade kön genom att tveka.




Emelie blev inspirerad och ville till slut också hoppa. Hon dunsade fram som en ångvält hon med, men när hon väl stod på avsatsen slogs hon av stundens allvar.

em: VAD SKA JAG GÖRA DÅ???!!!
jag: IMPROVISERA!
em (nervöst och mummlande): okej...

det resulterade i en "spiken". Hm, kreativt. Bilden är inte ens värd att visa. Vi var båda mycket missnöjda med hennes insats så hon var tvungen att hoppa om.



Bättre, och om du kollar riktigt noga så ser du att Emelie försöker pricka barnet i vattnet. Hon missade...tyvärr.

One Flew Over the Cuckoo's Nest...

jag hittade en sida på det där Internetet som radade upp en salig blandning av fobier, perfekt för hypokondrikern. Några av dessa fobierna kan jag ändå förstå, men flertalet av dem är helt bisarra. Här kommer en trevlig lista på vad man kan vara rädd för om man tycker livet är för lätt att leva.

Neophobia: Rädsla för nya saker och ideér - i folkmun: pessimist.

Geliphobia: Rädsla för skratt - hahaha...det är ju jättekul. Undrar om dessa personer har någon självdistans och därmed kan skratta åt sig själva ibland....antagligen inte.

Peladophobia: Rädsla för skalliga personer - denna behöver ingen kommentar egentligen. Det är ju bara riktigt konstigt.

Sesquipedalophobia: Rädsla för långa ord - det är väl ändå högst anmärkningsvärt att namnet på denna fobi är ett ord med en sammanlagd längd av 18 (!!) bokstäver.

Venustraphobia: Rädsla för vackra kvinnor - jobbigt att dejta en sådan person. Det blir ju så uppenbart att man är ful som stryk liksom.

tre, två, ett - bungy

I söndags vaknade jag i sedvanlig ordning av att telefonen ringde. Jag har totalt vant mig av från att vakna av mig själv alternativt alarmet, vilket börjar bli lite genant när folk ringer vid 14-tiden och undrar vad jag gjort hittills med årets varmaste dag eller liknande. Eftersom jag alltid spontanljuger för den som väcker mig så kan jag ha aktiverat mig med diverse grejer den förmiddagen vilket alltid är lika intressant efteråt när hjärnan fungerar som den ska. Följande händelseförlopp känns såhär i efterhand som en lögn men det är helt sant och bildbevis bifogas.

Jag vaknade alltså av att telefonen ringde. 1 h senare befann jag mig i Nacka strand och skrev på ett papper som kort och gott sa "Du gör detta på egen risk. Dör du? Don't blame us" (hur nu jag skulle kunna göra det....jag är ju död). 55 m upp i luften med ett snöre mellan benen var det bara att falla och lita på att Niclas satt fast allt ordentligt. Fantastiskt. Jag vill göra det igen. Så sjukt kul!




Instruktören tillika vännen Niclas. Sådär står han alltid. Han är född sån.