tre, två, ett - bungy

I söndags vaknade jag i sedvanlig ordning av att telefonen ringde. Jag har totalt vant mig av från att vakna av mig själv alternativt alarmet, vilket börjar bli lite genant när folk ringer vid 14-tiden och undrar vad jag gjort hittills med årets varmaste dag eller liknande. Eftersom jag alltid spontanljuger för den som väcker mig så kan jag ha aktiverat mig med diverse grejer den förmiddagen vilket alltid är lika intressant efteråt när hjärnan fungerar som den ska. Följande händelseförlopp känns såhär i efterhand som en lögn men det är helt sant och bildbevis bifogas.

Jag vaknade alltså av att telefonen ringde. 1 h senare befann jag mig i Nacka strand och skrev på ett papper som kort och gott sa "Du gör detta på egen risk. Dör du? Don't blame us" (hur nu jag skulle kunna göra det....jag är ju död). 55 m upp i luften med ett snöre mellan benen var det bara att falla och lita på att Niclas satt fast allt ordentligt. Fantastiskt. Jag vill göra det igen. Så sjukt kul!




Instruktören tillika vännen Niclas. Sådär står han alltid. Han är född sån.