fredag 4 september 2009

ett förfärligt långt inlägg innehållande 1 ljudfil, 2 bilder och 33 000 ord.

idag har jag roat mig med att sitta i 3 telefonköer: the phone house, SJ och tele2. Egentligen finns det inte speciellt mycket att säga om temat men jag tänker göra det ändå. Har du tänkt på att man blir olika irriterad/frustrerad/förbannad beroende på hur företag väljer att hantera själva väntetiden? Jag tar mig här friheten att definiera lite och börjar med de som lyckats bäst.

1. På första plats ligger SJ. SJ har ett fantastiskt system. De upplyser dig om hur lång din beräknade väntetid är OCH vilken plats i kön du har. Exempel från dagens köande: Din beräknade väntetid är 7 minuter. Din plats i kön är: 40 (hoppla!) Det måste vara så ofantligt många människor som jobbar där. Säkert minst 8 st.

2. Som halvgod tvåa ligger Tele2. De kör mer på den mystiska filosofiska stilen "Din beräknade väntetid är 3-6 minuter". Med andra ord: vi har ingen aning. Då vet man ju heller inte om man hinner gå och kissa eller inte utan måste vara mer på sin vakt. Sedan råder total tystnad. Ibland hörs dock en överkäck luftig röst som pressar fram "Du är fortfarande placerad i kö. Tack för att du väntar". Sen tystnad.

3. Sen har vi godbiten. Den vidrigaste av dem alla. Som får en att slita i håret och skrika könsord i telefonen: pausmusiken. Vem hatar inte "three is a magic number, yes it iiiiiis..." på folks mobiler? Fördelen där är att oväsendet tar slut inom i alla fall 30 sekunder. Men The Phone House...de har gått lös på någon gammal synt de hittat i en källare som ingen varit i sen -84. Sedan har de testat alla demoversioner för de olika effekterna (oftast 4 i antalet: piano 1, piano 2, elpiano och strings), hittat en favorit, spelat in denna på en bandspelare genom att hålla en mikrofon riktad mot syntens högtalare. Resultatet blev förfärligt. Lyssna här! Notera att jag inte är ute och går i motvind. Det ingick även en schlager-höjning. Jag är alldeles förstummad. Är detta verkligen okej?

Eftersom detta inlägget blev mastigt textmässigt så kommer här en bonusbild på Cristian som jag tog idag. Här står han härligt berusad i kön till Burger King på Stockholm central. Klockan är 17.00 och han och Emelies tåg till Götet gick 7 minuter senare. Väldigt okarakteristiskt, men har ni sett en lyckligare person?



som en liten joker kommer emelie med också....

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jobbigt att vänta. Ville bara skriva att 84 va ett bra år ;-)

charlotte sa...

vem skulle påstå något sådant?

Steffo sa...

va bra du skriver. jag jobbar på DN. vill du jobba för oss. kul. det blir bra. vi hörs då. kanske för en lunch och snacka buisness. blir bra. trevlig.

Emme sa...

Vad bra Charlotte, då slipper du gå färdigt utbildningen, jobbet är ju kirrat nu.

charlotte sa...

emelie x2: shape up när det gäller kommentarerna.

Anonym sa...

denna läsning njöt jag av. och lägger nu så fint en blygsam kommentar som jag lovat. mer vardagliga anasyser, de är du mästerlig på!/ Kitty

charlotte sa...

vad moget du skriver kitty, jag blir alldeles imponerad ;)