the addict

det verkar onekligen ha gått en trend i att sticka hål på mina armar den senaste tiden. Inom loppet av 24 h lyckades jag ta tre blodprov och bli injicerad med kontrastmedel av totalt tre olika sjuksyrror. Det är tydligen en konst det där med att dränera folk på blod förstår jag eftersom att resultatet kan bli så olika (känsliga läsare varnas, inklusive mig själv). Låt oss börja med höger armveck:

Det här är en jättekonstig bild, jag vet. Det skulle ju kunna vara nästan vad som helst. Min poäng är i alla fall att armen är hel. Inga stickhål, inga konstigheter.

Låt oss då flytta fokus till vänster armveck:

AHH!!! Vad hände här och hur kan man misslyckas så fatalt med att sticka hål i en arm? Nybörjare? Tyvärr inte. Kvinnan som gjorde detta mot mig har som jobb att ta blodprov på oss veklingar. Hon har varit med ett tag, jag har träffat henne förr (stammis).

En annan udda grej jag råkat ut för i den här härjan var kontrastmedel som används vid röntgen. När vätskan sprider sig i kroppen så blir det som en varm känsla som först stiger upp mot halsen och sedan ner mot njurarna. Syrran som hade hand om mig sa att det känns som att man kissar på sig. Så där ligger jag i ett sci-fi-inspirerat rum med den största röntgen jag sett, en sjuksköterska som blir tårögd av min tatuering och känslan av att jag inte hann till toan.

Det pinsamma här var inte att jag trodde att jag kissat på mig. Det jobbiga blir ju såklart när man ställer sig frågan: varför känner jag igen den här känslan?