mamma: - God Jul Charlotte! (lämnar över ett hårt paket)
jag (känner demonstrativt på paketet men vet redan): - Hm....det här är en bok...(ger mamma en skeptisk blick, hon vill ALLTID ge oss barn en bok. Vi vill ALDRIG ha någon bok. Det VET hon. Mycket väl)
mamma (ursäktande men ändå nöjd): - hahaha, men det här är faktiskt något som du önskat dig!
Det där uttalandet förhåller jag mig högst skeptisk till och ger henne en ytterst frågande blick. När har jag någonsin önskat mig en bok? Vad har jag sagt? Vad har jag gett mig in på? Jag sliter i alla fall bort pappret och ser följande:
jag (om möjligt: ännu mer skeptisk): - Fredagsgourmet? En kokbok? När har jag någonsin önskat mig en kokbok?
mamma: - Ja, men du har ju sagt att du bara kan laga husmanskost.
jag: - Jo....men....nästa gång borde jag kanske tillägga att jag är fullständigt nöjd med det.
Min kommentar kan ju låta lite hård (måste jag tillägga att vi skrattade, ingen grät och alla var glada både före, under och efter min julklappssågning?) men who are we trying to fool? Jag kommer aldrig bli en gourmand. Jag är redan förstörd. Mamma blev dock lite sugen på min finsmakarbok så vi bytte. Numera är jag stolt ägare till Hälsokokboken. Det kanske går bättre med den....
...antagligen inte.
2 kommentarer:
HAHA Neeee, jag är ledsen men mat kan man säga är din akilleshäl.
men frukta inte! Supersnällla supersnygga Kitty är här och ska rädda dig ur husmansträsket!
Kitty: PRECIS! iaf mat som smakar något.
Skicka en kommentar