skaune vs ståckhålm

min korte vän Alex bor i Stockholm men är uppvuxen i Skåne. När han flyttade hit till Stockholm som barn (låter som han invandrat, vilket faktiskt delvis är sant i det här fallet), bräkte han på som en inbiten skåning och blev retad av de andra barnen. Därför bestämde han sig en dag för att "Nej, nu får det vara nog!" och idag är diftongerna utbytta mot en drygare ton.

Varje sommar åker dock Alex tillbaka till sina rötter och plockar potatis. I somras jobbade han med en tjej som genuint HATAR stockholmskan (och stockholmare, I guess). Lille Alex pratar därför skånska i hennes sällskap så hon inte blir alldeles wild and crazy och slår ner honom. I somras hände dock något som gjorde att Alex kunde förstå hennes hat och kanske till och med känna det...

En bil stannade vid den åker där Alex var i full färd med att plocka potäter. Ut hoppade en pojke och hans pappa kom strax efter och ställde sig vid vägdiket:

liten pojke (på bred stockholmska. Pekandes): - Titta, titta! Bönder pappa! Titta på bönderna! Vad gör de?

pappa (på ännu bredare stockholmska): - Haha, ja se där! Jag tror de plockar potatis.

Sen hade de fotat Alex och hans kollegor som japaner på sightseeing, hoppat in i bilen och åkt vidare.

Alex hade härmed precis fått sin första apa-i-en-bur-upplevelse. Grattis Alex!


här är Alex fem sekunder efter att han sagt att han inte vill vara med på bild. Trovärdigheten i det uttalandet är låg. Mycket låg.


vi drack kaffe idag som hade en eftersmak av växt. Alex drack upp allt, jag slutade efter tre klunkar men vågade inte säga till. Amenååh! Mes.