igår gjorde vi en liten nostalgitripp:
Sundell, Kitty och
jag. Den gick ut på att Sundell och jag berättade historier
om Kitty
för Kitty om knäppa saker hon gjort genom åren. Saker hon inte minns själv men som vi gärna minns åt henne. Plötsligt förstår hon att detta kommer att tas med i ett framtida bröllopstal, hon inser konsekvensen av sina tidigare utspel och utbrister (
som i en aha-upplevelse):
kitty: -
Alltså, jag måste gifta mig med någon som känner mig väl.I egenskap av vän så känns detta helt klart som ett bra utgångsläge i val av framtida make. Ett bra mycket bättre alternativ än att hon gifter sig med någon hon bara känner ytligt i alla fall.
Men det är ju bara vad jag tycker. 
kitty flyttar in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar