när godis ger dig ledsna ögat

det står megastora korgar fyllda med godis lite här och var på kontoret. De kom dit i julas och jag har, för att bevisa någon obefintlig karaktär för mig själv, konsekvent hållit mig borta från dem. Inte en enda godis har jag tagit. Inte ens i smyg, inte ens på låtsas. Ikväll hade vi middag med jobbet och där stod den. Korgen.

De ropade på mig. Karamellerna. De var inte nöjda med vår relation och upplevde att jag tagit avstånd från dem och till och med förskjutit dem. Vilka anklagelser!

Så kan vi givetvis inte ha det.

Tio minuter senare såg det ut så här på min plats.

Så mycket för den karaktären.


Jag fick fina blommor också av min förra chef. Liljor. Det är otroligt vackra men jag har ingen vas och blommor behöver vatten. Har jag hört, från dem som vet. Nu kommer de såklart att dö ganska omgående ändå eftersom de är under mina så väldigt icke-gröna vingars beskydd. Det känns så onödigt bara att skynda på processen. De är ju så vackra. Liljorna.

Eller, de var så vackra.