torsdag 8 oktober 2009

arm på vift

jag har skrivit om det förr, men nämner det igen för säkerhets skull, men jag är inte representativ överhuvudtaget när jag är nyvaken. Då menar jag inte på det där otvättade-igenklistrade-ögon-och-frisyren-gud-glömde-sättet som flera av oss drar på oss under en god natts sömn. Nej, jag ljuger samvetslöst och lever i en fantasivärld alternativt annat universum de första 5 minuterna. Det tar ett tag innan poletten trillar ner, eller innan jag blir den vassaste kniven i lådan (kom igen! sådär måste man kunna säga).

För några år sedan vaknade jag hemma i ljuva Loo av att jag hade en människoarm liggande till höger om mig i sängen. Min första reaktion är såklart att detta är jättekonstigt för jag sov ju själv i sängen. Hur hamnade den där bredvid mig? Extremt sömndrucken får jag för mig att armen ska väck. Vem vill liksom sova bredvid en arm utan tillhörande kropp? Jag tar tag i armen och planerar att slänga ner den på golvet så jag blir av med den. Det är först i luften på väg ner mot golvet som jag förstår att armen sitter fast i mig och att det är jag själv som är den "tillhörande kroppen". Smart.

Jag hade tydligen sovit lite för intensivt och länge på armen så den var lika tom på blod som ett kosherslaktat djur. Förra fredagsnatten råkade jag ut för samma sak och min arm har fortfarande inte återhämtat sig. Det innebär att jag i nuläget vandrar omkring med känslan av att jag har en annan människas vänsterarm på kroppen. Någon som vet vart min är? Jag vill nämligen gärna byta tillbaka. Tipspeng utlovas.


1 kommentar:

Björn sa...

... det är skönt att höra andra drabbas av detta fenomen också! En mycket obehaglig känsla att vakna upp jämte en "främmande" arm...!