jag håller precis, i detta nu, på att få min alldeles första egna (ja ingen annans) visdomstand. Som ny i visdomstandsdjungeln är jag lite osäker på dos and don'ts, så jag frågade mina kollegor om råd. Det ska man tydligen inte göra. Alltså inte göra. Dum idé.
jesper: - en vän/släkting/någon jag läst om på internet/flickväns kusins mormor (lite osäker på relationen till jeppe här), har en konstant produktion av visdomständer. När en tand växt ut, tappar hon den och en ny kommer upp. Så kommer det alltid vara.
Lina ville såklart inte vara sämre än att hon berättade att hennes svärmor har anlag för tänder innanför huden under näsan, alltså högst upp på överläppen. Det skulle kunna börja växa en tand där. Som en ofrivillig piercing.
Sen övergick de till att prata blod, konsten att ge blod och mens. Tack för de fina, lugnande orden. Verkligen. Tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar