usch

idag fick jag reda på att en kille som jag umgicks med en del på högstadiet gått bort i en bilolycka. Vi har inte umgåtts på flera år så det handlar inte om att saknaden i sig är speciellt påtaglig. Däremot är situationen helt fruktansvärd och chockartad vilket får mig att fundera på saker och ting. Jobbiga saker, men saker värda att fundera på. Som livet till exempel.

Tills vi ses: ta hand om dig. På riktigt.