beroendesw(b)itch

två minuter innan följande telefonsamtal ägde rum smsade Slemmet att hon var på väg hem till mig:

slemmet: - Heeeej! Det är Emelie.

jag: - Hej. Kunde du inte behärska dig eller?

slemmet: - Hehe. Jag köper kaffe nu.

jag: - Okej (tackar allra vänligast för denna värdefulla information).

slemmet (lycklig): - Vet du?! Jag hittade precis en tjuga på backen.

jag: - Åh, grattis! Det är mycket pengar att hitta.

slemmet: - Ja. Det var bara det jag skulle säga.

jag: - Okej.

slemmet: - Men vi syns om en stund.

jag: - Okej.

slemmet: - Okej.

jag: - Hejdå.

slemmet: - Hejdå.

Slemmet var hos mig tjugo minuter senare. När hon kommit innanför dörren säger hon hetsigt och stressigt "Har du kaffe hemma?". Utan att vänta på något svar stampar hon in i köket. Öppnar diverse skåpluckor. Ger upp efter två försök och utbrister i ren desperation: CHARLOTTE!!! Vart är dina kaffeefilteeeeer?!!!".

Någon behövde sitt koffein.

Big time.

Fyra koppar senare: lugn, sansad och harmonisk. Precis som det ska vara på första advent.