linda

ikväll hade jag den stora äran att äta middag med Linda.

Dealen var enkel: jag lagade mat, hon fixade godis.
Resultatet var uppenbart: illamående och däckade i soffan sekunden senare.

När jag sedan preciiiis är på väg in i min efterlängtade eftermiddagstupplur kvittrar Linda glatt "Kom vi tar ett kort på våra tröjor!". Responsen var nog inte fylld med riktigt lika mycket entusiasm som hon hoppats på dessvärre. Jag är hemsk som sova-mitt-på-dagen-nyvaken.


Linda gör ett desperat försök att få min uppmärksamhet utan någon större framgång. Dock lyckas hon desto bättre med bedriften att få till en ytterst lång, smal, lång, smal hals. Sa jag att jag tyckte den såg lång och smal ut? På ett onaturligt sätt alltså. Inte på ett snyggt, trendigt och nedbantat skönhetsidealsvis.

Kvällen slutar med att Linda försöker övertyga mig om att flytta till Barcelona med henne nästa höst. Fast jag ville hellre till Paris, eller NYC, eller bara någon annanstans bara för att vara lite motsträvig. Jag var ju ändå nyvaken. Då blev hon ledsen, skrek åt mig, sprang ut ur lägenheten och slängde igen dörren. Nä, det gjorde hon inte. Men det hade varit roligt.