idag gifter sig min barndomsvän Ida med hennes livs kärlek, Andreas. Helt ärligt så är bröllop i sig inte det absolut roligaste jag vet, även om hela den där lova-varandra-livslång-kärlek såklart är fin och väldigt beundransvärd. Men idag är det min Ida som gifter sig, och då är det något speciellt. Våra lekdagar när vi var små slutade alltid med "du får inte vara på min maaaaark!!" och sedan träffades vi dan därpå ändå som om ingenting hänt. Ida var den jag bodde hos som nydumpad och sjöng Bonnie Tylers "
It's a Heartache" med. Ida var också den som 18 år gammal kom i panik till mig, rädd över att hon aldrig kommer träffa någon. Ida behöver inte vara rädd längre.
Här är några bilder från nyår 06/07 på oss. Ida ville ha en bild på oss två och i stunden förstod vi inte varför Emma envisades med att ta så många bilder...
...det gjorde vi efteråt. Ida blev arg och jag skrattade så jag grät. Vi blev helt enkelt tvungna att flytta oss till en plats där Jakob var utom räckhåll. Om Ida är nöjd, är jag nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar