två noll noll

jag måste sluta hänga upp mig på antal inlägg snart men det är kanske lite med inläggsantal som vid tideräkningen med ett förhållande. Du vet, när man förälskat tindrar med ögonen och firar att man har varit ihop i ett dygn, en vecka, en månad, fyra månader...efter fem år tappar man räkningen. Tro mig.

Det här blir i alla fall mitt tvåhundrade inlägg och hur firar man detta bättre än med ett inlägg om en tvåhundraårig (typ) farmor? Hon ligger för tillfället i sjukhussängen och återhämtar sig efter sin höftoperation, äter sjukhusmat, dricker saft ur sugrör och socialiserar med rediga tanter på andra sidan skynkena. Jag var nere hos henne på gården för ett tag sen och tog lite kort. Inga mästerverk alls, men allt man gör kan ju inte vara top notch.

Så är det bara.


Av någon anledning fick jag för mig att fota inuti laggårn på gården som är, om möjligt, ännu äldre än farmor. Fråga mig inte varför jag sedan fick för mig att lägga ut dem här.


Här har tiden stått stilla sedan maj 1986. Jag undrar vad som hände just den månaden, just det året. Något väldigt stort antagligen.


Valet av omslagspapper är förvånande färgglatt för att klä en arbetsbänk, bredvid stian, ditsatt av en farfar.


stian - jag måste kanske förtydliga att den inte längre är i bruk utan numera används som förvaring åt cyklar och annan godtycklig skit.


Trehjulingen - det är den senaste....eller var den senaste 1965.


som sagt:
tiden stannade,
drängen drog,
kossorna dog.
Det var en solig dag i maj.
Året var 1986.
Solen sken.
I maj.

Det var en onsdag.


Farmor har pallat äpplen. Kreativ förvaring men amatörmässigt att placera dem synligt utanför dörren. Blir så uppenbart vem som är skyldig liksom.


...hon har tydligen två rullatorer. En att posa vid och en att lägga äpplen i.


Farmor bjuder alltid på fika. Utan undantag. Har hon inget smarrigt hemma så erbjuds man alltid en Fünf Kräuter. Man tackar alltid ja. Utan undantag.


Jag förhörde farmor på alla hennes barnbarn födelsedagar och födelseår. Det gick sådär. Hon ska öva lite till nästa gång.


Vi har blivit några stycken till antalet så då måste man få tänka. Även farmor.




porträttfoto: märta hulda gustavsson

Bild nummer ett: försöker instruera vilken av alla knappar hon ska trycka på. Som om hon inte fatta det. Tss.


Bild nummer två: barnbarn nummer åtta. Född tjugoförste maj nittonhundraåttiosex. Solen sken. Det var en onsdag. Tiden stannade. Någon dog, säkert.