Det har kommit till min kännedom att några av er tror att jag kommer blogga mer frekvent nu när mina dagar är helt fria från aktiviteter. Det är dock inte helt sant...att jag inte gör någonting alltså. Idag har jag till exempel förflyttat mig från soffan till köket till toaletten tillbaka till soffan. En procedur som säkert upprepades i alla fall fyra gånger under dagens lopp.
Dessvärre är inte heller mina smärtstillande av den karaktären att de spär på min kreativitet i lika stor utsträckning som de spär på min trötthet. Detta gäller dock inte Slemelie. Ingen uppskattar en god ordvits lika mycket som henne och hennes ordvitsmakeri kring benbrott och dylikt tar aldrig slut. Här följer ett litet urval av det hon lyckats producera hittills:
- Ha inte för bråttom.
- Brott mot mänskligheten? - Nej, men väl min fot!
- Jag brottas med vissa fotproblem
- Vilken BRUTal otur!
- Man känner sig helt knäckt
- Vi behöver bena ut det här problemet, som ett (fot)led i arbetsprocessen
- Det är inte utan att man känner sig lite tillstukad.
Jag vill ju inte gärna av-bryta henne när det går så bra för henne med ordvitsarna, så jag låter henne helt enkelt fo(r)tsätta. Kanske är hon, som hon säger, ute på hal is när hon sparkar på någon som inte kan sparka tillbaka men jag känner ändå: Kul att man kan komma till användning!
Slemelie och vad som ser ut att vara jag. Det är oklart.
(nej så roligt var det inte så sluta skratta nu)
1 kommentar:
skärp dig!
Skicka en kommentar