Det är konstigt det där med att jag blev så rädd. Det värsta som hände var pickedöden och kanske att en arm eller två vreds (nästan) ur led. Många tårar senare kom alltid en ångerfull storebror, knackades på dörren och frågade om jag ville ha popcorn.
Ibland lekte vi i alla fall, min bror och jag. Det innebar att jag gjorde vad han sa åt mig att göra och inom loppet av fem minuter hade vi börjat bråka. Igen.
på fotbollsplanen vid vedboa:
bror: - Charlotte! Ställ dig i målet, jag ska öva straffar.
syster (livrädd men ändå tacksam på något sätt): - Okej, men leker vi med Barbie sen då? (lilla stumpan...så naiv)
bror: - ehh, nej...?
syster: - Men då vill inte jag stå i mål!!!
bror: - Okej, kanske då...
syster (lättlurad): - JA!!
sen övade han straffar två meter från målet. Så här i efterhand var jag nog inte lika mycket målvakt som bollkalle och bollplank. Och nej, vi lekte aldrig med barbie.
Aldrig någonsin.
det här är den äldsta bilden på oss som jag har på datorn. Den är sex år. Min bror var gudomligt söt som barn så jag hade tänkt hitta någon fin bild från då....och så blev det den här liksom. Vilket antiklimax.
9 kommentarer:
Popcorn, världens bästa försoningspresent.
Säker på att du inte är naturligt blond? ;)
Fantastiskt bra beskrivet! precis så var de med min brorsa. Jag retas och sen total skräck när han tappade till slut. Skillnaden var nog bara att jag aldrig fick popcorn av honom...
björn: helt säker ;)
slemme: jag håller inte riktigt med. pengar hade jag haft större nytta av.
lina: ingen förlust. popcorn smakar inget ändå.
Vad gäller som försoningspresent 2010 då? Popcorn är tydligen bara fluff enligt Charlotte, pengar känns för rakt på, blommor är uttjatat.
Återstår att leka med barbie som ett sätt att säga förlåt?
Fob: försoningspresenten 2010 är PILL I HÅR! alla gånger.
chips går bra också.
PILLIRÖV!
charlotte: ok, var tvungen att fråga (igen) med tanke på resonemanget hurvida din bror verkligen tänkte leka med Barbie. inte alltid man får det rätt när man är liten.
crap. hur kunde jag inte se kopplingen till pilliröv. Men pill i hår är vad det låter som....det är inte pilliröv. en ooo så viktig skillnad.
hahaa, känner igen det där. jag är äldsta barnet och allting skedde alltid på mina villkor, men nu idag kan jag ångra det. att jag var så elak alltså..
det krävdes liksom så lite för att göra dem glada, de små liven :)
Skicka en kommentar