Men icke!
Jag vet inte hur många gånger jag lyckats slänga mig själv in med axeln eller framsidan av kroppen först, utan någon assistans från händerna, efter en boll som jag givetvis inte är i närheten av.
Idag var dock min klumpighet i sitt esse för idag var där en BLODUTGJUTELSE.
Fråga mig inte hur det gick till. Jag snubblade in i väggen samtidigt som jag försökte akta mig från densamma. Detta var såklart dömt att misslyckas med tanke på att jag redan var där, och genom att böja ryggen bakåt fick magen ta smällen samtidigt som jag gled ner längs den kalla väggen. Mycket snyggt. Mycket attraktivt. Mycket veteranmässigt.
Resultat: trasiga byxor och jag-lär-mig-cykla-sår på knät.
Konsekvens av resultat: Bra ursäkt inför mig själv att köpa nya, hela träningskläder.
Känslan kring dagens händelse är därmed: positiv.
bilden ger inte riktig rättvisa....jag var sjukt mycket rödare än så i ansiktet.
6 kommentarer:
ansträngning eller smärta?
Jag har sagt flera aj, oauch, pow under detta inlägget. Det gör ont i mig när jag ser dig studsa in i väggen. Kan du inte börja binda en madress om dig nästa gång.
rättelse
*madrass
Hahaha! >.<
Det viktiga är väl om du vann matchen?
Att springa in i väggen är standard. Att råka slå motståndaren istället för bollen med en stark backhand är lite jobbigt...
björn: ansträngning. hade för mkt adrenalin i kroppen för någon större smärta.
marie: det känns som en bra idé så här med facit i hand.
fob: det gjorde jag också! oftast är det sara som brukar slå mig. jag slår bara mig själv. ingen annan :)
Skicka en kommentar