salve bäste bloggläsare!

gårdagskvällen slutade på en medeltidskrog. Den låg passande nog i Gamla Stan och personalen gick omkring i säckväv precis som sig bör. Där serverades mjöd i keramikglas, interiören var som hämtad ur Ronja Rövardotter och temalåten för kvällen blev, föga förvånande, Rövarlåten från samma film (ni vet den som låter som en långsammare, utdragen joddling rent melodiöst, fast istället hoar man och gärna i väl valda stämmor som sällan blir väl valda då låten oftast framförs av alkoholpåverkade människor och inte av en nykter manskör)

(PUH! Lång mening, måste andas)

Jag hade aldrig smakat mjöd tidigare men fick förklarat för mig att det smakade som en blandning av öl, svagdricka och björnbärsdryck. Nog för att jag sällan lyfter på vare sig ett eller två ögonbryn när jag hör diverse alternativa smakkombinationer men det här fick även mig att reagera. Men det var gott! Jag var såklart tvungen att googla på mjöd ikväll och fick då se att det bestod av vatten och honung. Som jäst, avsvalnat honungste.

Och jag som hatar honungste.

Så nu vet jag inte om jag kan tycka om mjöd längre. Man vill ju inte vara inkonsekvent liksom.

Bildtema: skräckinjagande viking.

Resultat: Hjälp.


Anders "Gagnef" ser en aningen intensiv ut, men känslan av skräck uteblir. Totalt.


Ante lyckades bäst och var den som var mest rövarlik (det där blev ett konstigt ord). Honom vill man inte möta en sen kväll i någon mörk gränd. Vare sig idag eller för 800 år sedan.