Dels är där Camilla som både fixade hem mig och fixade in mig till Sjukan och sedan Slemelie som var där med mig i fem timmar som en liten sjuknarr med diverse underhållningstrix i bakfickan. Slemelie verkade dock inte tycka att dessa fem timmar var nog som bevis för vår vänskap utan förbarmade sig sedan över krymplingen genom att erbjuda mig en plats på hennes soffa och hennes hängivna omvårdnad. Nu bor jag alltså i ett kollektiv med tre vänner och en hund där jag ligger placerad i soffan och de andra fixar och donar. Cristian har blivit lite av en drug dealer och förser mig med tabletter och injicerar mina sprutor. Det är en fin relation vi har.
Jag ska ha gipset i sex veckor så jag blir väl här ett tag tänker jag. Ingen längre period. Bara några veckor liksom...
...jag undrar om de tänker samma.
7 kommentarer:
Shit! Du måste ha trillat ordentligt.. Stäm snön!!
Jag ser fram emot denna bloggveckan. Min profetsia är att du kommer vara väldigt rastlös vilket kommer resultera i många många blogginlägg :)
Gillar't!
Får hoppas att din profetia är riktig.. :)
emilia: i did! jag tycker iofs att min kropp överreagerar lite.
marie + björn: hehe...vi får väl se hur mkt inspiration som kommer till mig.
får väl hoppas att dom där sköna grejerna du fått från sjukhuset kan få igång din inspiration!
eller så har dom motsatt effekt och för dig trött och slö... hemska tanke, bort!
Stackars, stackars min vän... Det måste ha gjort jätteont!! Men framförallt, vem ska jag nu spela squash med!?!?!?! Det är synd om mig... Okej och lite synd om dig också..
björn: det sistnämnda stämmer mer överens med verkligheten...tyvärr.
sara: haha, jag vet. du KAN ju faktiskt spela squash så för dig måste det suga rejält ;)
Skicka en kommentar