happy face, sad face

idag såg jag något på tunnelbanan som gjorde mig riktigt irriterad. Där satt en kille med kamouflagebyxor, långt blont hårdrockshår och hål i näsan. Jag vet, min irritation startade redan vid kamouflagebyxorna men det var faktiskt inte det värsta. Nej, det riktigt upprörande var att han satt där, i sin ensamhet, spejade runt i vagnen och log. What?! Sitta och le sådär utan anledning.

Vet hut!

Nä, anpassa dig efter oss andra som med tom blick stirrar ut genom fönstret, undviker kontakt med andra resande och skyller vinterdepressionen på vädret fast det egentligen bottnar i andra saker. Put that sad little face back on, tack!

Nån måtta får det vara på hur lycklig man kan vara en vanlig söndag.