Ni behöver inte säga det. Jag vet att det vare sig är häftigt, kulturellt eller ens lite alternativt coolt som typ hemmastickade koftor, egendrejade krukor eller hemmabakt surdegsbröd. Det här är bara töntigt, men jag gör det ändå och nu är det klart.
Det blev sketastort. Det visade sig att det saknades två bitar, vilket är väldigt bra för då slipper jag fundera vidare på huruvida pusslet ska ramas in eller ej. Dessutom hade det varit så svårt att hitta en värdig plats för pusseltavlan i lägenheten där alla kan se den, klia sig om hakan och begrunda det fina motivet.
Det hade kunnat bli så tjusigt. Väldigt synd med de där bitarna. Verkligen. Enorm otur. Men livet går vidare och pusslet hivas ner i lådan för att ge plats åt ett nytt.
8 kommentarer:
Everyday I'm puzzlin puzzlin puzzlin. Sjunget till Rick Ross - Hustlin'. Det är du det Chaaarlätt! Kram
Hmpf.. Vill bara pointera att jag gjorde en stor del av himmlen.
Jag svor över blommorna, räknas det?
anonym: hahaha, jag förstår vem du är trots din önskvärda anonymitet. sådetså!
marie + slemme: Ja, ni har båda dragit ert strå till stacken i det här. marie lite mer än slemmet kanske som tröttnade efter fem minuter.
hmm... kanske min hint på fb som avslöjade mig? Du önskade det och där kom den, min första kommentar! Ta daa!
jag förstod det på Chaaaarlätt. inget annat. din fb bekräftade bara min teori. det var kul att du skrev iaf!
Åhh, Charlotte, du är min nya idol! Jag har länge haft en hemlig, inre önskan att pussla, men ännu har jag inte vågat ta det sista stora steget... Någongång i framtiden kanske vi kan ses över en kopp te och utbyta pussel-anekdoter...;)
elin: givetvis. fast ännu bättre än att prata pussel är kanske att pussla ;)
Skicka en kommentar