aldrig ensam: det är ingen vanlig dag idag...

....för vi har varit hos min morbror och det är vi bara på julafton. Mängder mat har vi tryckt i oss. Verkligen för mycket. Nu har jag hamnat i en paltkoma och måste sova (otippat) i minst en timme innan jag orkar göra något mer. Vi spelade bland annat brädspelet Corona (stavning?).

Min kusin Helena hävdar att jag alltid fuskade i spel när vi var små. Det är mycket möjligt. Oavsett så vann jag i alla fall idag. Jag vill hävda att det inte är vägen dit som är det viktiga utan att man faktiskt vinner. Allt annat är ointressant, som att till exempel ha roligt under tiden. Tss! Barnsligt. Vinna eller försvinna. That's it.

Helena - kanske inte jättegladast å mina vägnar.

Pappa visade sig också vara en mästare i Corona, mamma var bra på att heja på och Jonas var bara riktigt kass. Skulle vi spelat i lag hade han fått vara bollkalle och torkat svetten på oss andra.

Det ska ju tydligen vara tradition att kolla på Kalle Anka kl 15 varje julafton. Boooring! I alla fall så trodde jag att denna tecknade potpurrin riktade sig till barn? Så här såg det ut i tv-rummet mellan kl 15-16 idag:

Ja, du ser rätt. Enbart 50+. Alldeles nöjda och glada ser dem dessutom ut att vara. Som om de faktiskt roas av segaste tjuren Ferdinand eller den irriterande hackspetten.

Jag kollade in i ett annat rum istället och såg att några satt och kollade på en intervju med en taliban på datorn. Vad i hela friden är det här? frågade jag såklart. "Det handlar om VÄRLDENS största pickup" får jag som ett mycket korthugget och bestämt "sluta-stör-oss"-svar. Lite uttråkad av tecknade barnprogram och pickup-dokumentärer gick jag därför och fotade mormor Daga. Ser ni vem hon är lik?