gästbloggare Sundell

ikväll testar vi våra vingar här på bloggen, leker storbloggerska och tillåter därför en av de närmsta gästblogga med direktiven "skriv om vår vänskap och var gärna dryg och jävlig" /Charlotte (the) G(reat one)

Det började som en dröm. Någonstans i en by dit ingen hittar. I en by där kossorna har det bra. I en by där inga poliser finns. I den laglösa miljön träffade jag Charlotte. Som senare skulle bli ’Charlotte G’ (och jag Charlotte S), ’Dockan’ eller ’Gusten’. För Charlotte ser ju faktiskt lite ut som en docka även om hon inte beter sig särskilt docklikt. Särskilt inte i dessa tider då den klumpiga kroppen (ja, jag får vara extremt jävlig, dryg och oputsad) segar sig fram på Stockholms gator och denna syn får mig att tänka ..”att hon kanske hade passat bättre i rullstol”.

Och nu ligger hon här bredvid mig i soffan, smått sovandes. Hon kanske tänker på livet eller på den där gången då vi var små och jag inte fick sova i hennes husvagn. Eller på den där fotbollsmatchen som spelades när vi var 11 år och när hon klämde handen i bildörren – då jag personligen tyckte att hon var mesig. Men hon är inte sådan längre, hon har blivit det som innefattar ’rejäl’ på ren västgötska. Hon har till och med så mycket pondus så att hon kan avfärda erbjudandet om veckoprenumerationer av SvD, i och med att hon bara vill ha helgtidningarna, ÄVEN OM DET BARA KOSTAR 5 RIKSDALER EXTRA FÖR HELA VECKAN. Sådant kan inte jag. Så nu ser jag kanske upp till henne lite grann.

Klockan är kväll och jag försöker desperat att spara den sista fetaostfyllda oliven. Det går inte särkilt bra och jag sveper ett glas rött. Jag är Sundell (med den exponerade röven), The one and the Only. I am an Economist and hence – I know how everything works. Därför är det ju ganska bra att hon som egentligen brukar skriva här är kompis med just mig!

För att jag är så bra, för att alla älskar mig!