mamma (allvarligt): - Du, jag tänkte fråga dig en sak.
jag (misstänksam): - Okej...(vad vill hon att jag ska göra?)
mamma: - Och jag vill att du svarar ärligt. Kan du lova det?
jag: - Ehh, ja (har inte jag och min mamma träffats? vet hon inte att överdriven och ogenomtänkt ärlighet är en av mina svagheter?)
mamma: - ...(konstpaus)...Vill du att jag och pappa kommer upp och hjälper dig nu när du brutit dig och allt?
jag: - ÅH GUD NEJ! Verkligen inte. Det hade bara varit riktigt jobbigt. Jag skulle känna att jag behövde underhålla er och så...Asså, nej nej.
mamma: - Okej. Nog för att jag bad dig att vara ärlig, men inte så ärlig kanske.
jag: - Förlåt. Men nej. Jag har ju mina vänner...och jag tror bara jag hade blivit stressad. Tack ändå! (försöker släta över något som så uppenbart inte går att släta över)
...
Dålig stämning infinner sig.
Omgående.
mamma vid ett tillfälle när stämningen inte var riktigt lika dålig.
5 kommentarer:
Hej "lillan"! Vad roligt att du har fått tillbaka din energi. Så nu vore det nog trevligt för dig med ett besök av dina underbara föräldrar. Du kan underhålla pappa och han kan säkert fixa något i din lägenhet och jag tittar till mina favoritaffärer. Nu på fredag, blir det bra?
PS Rocky följer med och stannar några veckor så att du inte behöver känna dig så ensam.
Kram mamma
hahahaha...NOOOOOOO! Pappa kan iofs fixa persiennen och kanske konstruera en handikappshiss till sovloftet så jag kan sluta sova på soffan. dig kan jag ju släppa lös på stan...men Rocky. Snälla skona mig!
Va trevligt att få se Charlottes mamma på bild.
Jag kan ju hälsa att jag har fått låna lite av Charlottes Aloe Vera kräm och smörja min stackars rygg mednär jag hade sån träningsverk att jag inte kunde knyta skorna.
Jag förstår att denna lilla åkomma är en fis i rymden jämfört med ditt ben Charlotte. Under sex veckor nu kan jag ju inte klaga över några som helst krämpor. Det enda svaret du behöver ge är att trycka upp ditt plastbeklädda ben med inristade hällristningar på i ansiktet på i mig.
Frågan är bara om du är tillräckligt vig för att göra det?
Kontentan: Krämen var jättebra! Dagen efter kände jag mig som 20 igen istället för 82.
hahahaha...jag hoppas att jag inte blir sån. Eller jag kommer garanterat vara det bakom er rygg "Åh, nu suckar marie över huvudvärken igen Emelie. TRY BRYTA BENET FFS!!!" men aldrig direkt mot er ;)
och som svar på din fråga: Ja, jag är tillräckligt vig.
Mamma har redan avslöjat sig att hon går in och läser kommentarerna här på bloggen så hon borde antagligen läsa detta. Jag glömde tala om det för henne. Jag hade fullt upp med ATT BRYTA BENET ELLER NÅGOT ANNAT TRIVILALT! Men visst marie, det är synd om dig och din rygg. Verkligen.
(Men pröva å bryta benet)
Skicka en kommentar