Avslutningen på kvällen var något utöver det vanliga. Sundell och jag hade precis klättrat upp till min loftsäng för att sova. Jag babblade i vanlig ordning och hon försökte sova. Helt plötsligt får hon ett kraftigt behov av att kasta vatten och går ner för trappan. I samma veva som hon gör detta dånar följande läten i lägenheten:
KABOOOMSPLATTSCVOHGBAMDUNK....
.....AAAAAAAAAAAAAJ!
Sundell har halkat på översta trappsteget och sedan helt handlöst rasat ner för trappan. På något sätt lyckas hon också i fallet tända lampan som står i närheten och det om något är ytterst skillat gjort. Jag förstår fortfarande inte hur hon lyckades. Jag skrattade så jag grät, Sundell av smärta.
I morse när det sedan var min tur att ta mig ner för trappan hittade jag stora blodpölar i hallen. Hon hade spräckt överläppen i fallet och har nu även en blå nyans på hela vänstersidan av kroppen.
Hon är på arbetsintervju nu. Får hoppas att de inte ber henne spotta ut snusen.
här ser man egentligen inget äckligt, utan denna bild visas enbart på grund av dess osmickrande karaktär.
skrubbsår
4 kommentarer:
är det väldigt elakt av mig att skratta hejdlöst då jag läser detta inlägg?
eh, nej. jag skrattade konstant i en kvart när det hände och sedan hela morgonen därpå. jag dömer ingen ;)
finns det inte några snygga dagen-efter-bilder på en halv-blå Charlotte S?
det finns, men man ser inte hur sjukt blå hon blev på de bilderna. det är bättre live.
Skicka en kommentar