jag introducerades för ett band häromdagen som vid första genomlyssningen gjorde mig lite skeptisk. Ganska omgående kapitulerade jag dock inför deras blandning av indie och folk-musik och bestämde mig för att jag var kär. Några låtar tycker jag dessutom påminner lite om Fleet Foxes och Glen Hansard, vilket är ett gott betyg. Kanske därför jag accepterat dem så fort.
Just nu spelas alltså Mumford & Sons på högsta volym genom mina högtalare. Här är en av låtarna som får det att pirra lite extra och höjer lycklighetsfaktorn några steg. Den för mig till någon brittisk pub på landsbygden där klackarna slås i taken, fast på borden. Ölen hivas och alla skrattar. Där skulle jag vilja vara just nu. Inte här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Sweet! Vad mycket lättare arbetsdagen gick med dem i spotify-listan. Tackar.
glad I could help! jag har spelat dem sen kl 9 i morse tills nu. konstant. jag försöker tröttna men det går inte.
du har en utsökt förmåga att hitta bra musik!
jag försöker lära mig att det finns fler musiker än michael ;)
va?? nähä??
;)
I know. jag blev lika chockad jag!
Gillar man den stålsträngade gitarren men vill ha något lugnare så kan man med fördel lyssna på Bon Iver - Skinny Love
japp, Bon Iver är också lite av en favorit.
Skicka en kommentar