Jag vet. Det finns inga ursäkter längre. Inte ens nedsatt funktionalitet i balans och gång. Inget. De måste bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
- charlotte
- En blogg som alla andras: inget märkvärdigt, inget unikt, förhoppningsvis rolig. Välkommen!
Bloggarkiv
-
▼
2010
(122)
-
▼
mars
(40)
- deadline
- självdistans, någon? inte?
- buy buy kitty
- ett år
- vårfrudagen
- effektivt sätt att skaffa tinnitus på om detta nu ...
- dagens outfit
- dagen då charlotte blev ägd
- ett tecken på dålig dygnsrytm är...
- seriedepression
- diane, if you ever get up this way that cherry pie...
- dito! eller...nej
- smärtsamt för någon, skrattfest för en annan
- gästbloggare Sundell
- sjuka barndomsdrömmar
- trasigt ben vs. helt ben 1 - 0
- alla hade en vän med en bil
- vaktmästarn
- proportioner
- han hade i alla fall fattat efterättshypotesen rätt
- let there be light
- någon blir säkert glad och tacksam...
- dagens visdomsord
- mumford & sons
- pressbyrån go bananas
- jag vet att han bara försöker sprida lite glädje o...
- att förtvina
- människor
- att jag aldrig kan sluta tjata
- addicted
- onödigt nyttjande av godaste grönsaken
- daterat femte mars
- hero
- polaroid
- problemlösare
- ärlighet varar längst...ibland
- don't drink and act
- vissa saker mår bättre av att vara i det tysta
- dagens reflektion
- underbart är kort
-
▼
mars
(40)
Bloggintresserade
header: Jakob Nettelbladt
Follow this blog with bloglovin
4 kommentarer:
Har det någonsin funnits en ursäkt för de där grytlapparna att finnas framme eller ens existera?
De andra sakerna kan du väl hävda att du bara är ute i extremt god tid att sätta ut?
/Fob
Som kommer drömma mardrömmar om jultomtar i natt.
ojoj Fob (som nu inte är favorit hos min mamma). grytlapparna har en funktion som går mot noll, men det är min mormor som gjort dem för 30 år sen så därför åker de fram.
det är fortf. för nära förra julen för att jag ska vara ute i extremt god tid till nästa, men låter jag dem vara kvar kan jag ju börja köra den kommentaren vid midsommar.
blev det några mardrömmar?
Är det sant? Två sekunder efter jag skrivit det kom jag på att det egentligen var ganska elakt.
Jag var på väg att i förväg be om ursäkt och att det säkert var ett minne från gammelmormor men av någon anledning skrev jag inte det.
Förlåt Charlotte och CharlotteMamma. Det blev inga mardrömmar trots att jag förtjänade det.
haha, ja. det hade kanske varit en bra idé. jag bryr mig inte, men mor min var inte nöjd ;)
tur att det inte blev några mardrömmar iaf.
Skicka en kommentar