buy buy kitty

min och Slemmets ettårsdag avslutades med en avskedsfest för Kitty senare på kvällen. Till skillnad från Slemmet så har Kitty och jag känt varandra sen kyrkans barntimmar. Vi har varit både de bästa vänner och värsta fiender men numera kör vi på det förstnämnda. Kitty har bott här i Stockholm i 3 månader och praktiserat som inköpare på ett tufft modeföretag, men nu är Stockholmseran slut vilket givetvis suger stenhårt.

Istället för att sitta hemma och sura slog vi klackarna i taket och här kommer lite bilder från kvällen:

Marie, me and myself. Ska det röda skenet benämnas vid porr-rött eller inuti-moderkaka-rött?


Det spelar ingen roll om randigt är det "nya svarta" eller ej: den här mannen gick all in med dubbel uppsättning stickat randig tröja. En på överkroppen och en, lite snitsigt, knuten runt midjan. Vågat!


Kittys fina vän Kajsa var med igår. Kajsa ger ett sådant behagligt intryck...


...ibland.


Ibland måste man dela med sig och ta hänsyn till andra människors tillkortakommanden. Som hårlängd förslagsvis.


Slemelie och Marie är systrar. Min gissning är att en av dem kommer att vara lite mer nöjd än den andra med den här bilden.


"Slå klackarna i taket" var såklart inget jag sysslade med. Kitty ville ta kort på gipset och drog sedan skämt om hur jag "fått en fot in" och att jag borde ta handikapphissen ner för trapporna. Jag har stått ut med fotrelaterade gliringar i 5 veckor men nu är det bara en dryg vecka tills gipset ska väck.

Så passa på ni skadeglada människor. Klockan tickar. Ha!


Den här bilden känns ärlig och härlig. Vi var långt ifrån de enda som avslutade kvällen på McDonalds. Det måste ju ändå tala för att det är ett rätt vinnande koncept, aight?



Lilla Kitty. Jag saknar dig redan.