polaroid

jag skojar inte när jag säger att alla i min omgivning har en iPhone (okej, jag kanske inte skojar men däremot överdriver jag brutalt mycket). I alla fall så har Jonas också en, såklart, och igår gick vi lös med hans inbyggda och högst digitala "polaroidkamera" och någon annan fiffig kamerainställning. Man tar ett kort, sen skakar man hela telefonen för att få fram bilden. Onödig kraftansträngning hävdar jag, effektfullt säger någon annan.

Det här är ju å andra sidan kanske inget jag behöver förklara för er. Flera av er vet ju redan detta eftersom ni säkert redan läser det här inlägget i er fina, tjusiga, hippa mobil.

Nä! Jag är inte bitter!







Jag ska ta tag i detta nu. Jag gillar inte att ligga efter så här mycket rent tekniskt. Eller nu ljög jag. Prylhets är för loosers fast i det här fallet kan jag tänka mig att vara lite av en looser.