tisdag 2 mars 2010

vissa saker mår bättre av att vara i det tysta

det är bra med vänner. Det här är ingen ny upptäckt såklart, men just nu handlar det om min överlevnad rent fysiskt och då märks det extra tydligt. Lina kom förbi med middag till mig igår kväll. Sånt är så snällt.

Hon läser en bok i nuläget. En helt fantaaaaastisk bok som hon fastnat i. En bok som hon läste en hel dag för att hon inte kunde slita sig. En sån där bok som får en att ge upp alla primära behov som att äta, gå på toa och andas, eftersom man så gärna vill se vad som händer på nästa blad.

Uppfylld av sin bok och som svar på frågan "vad har du gjort i helgen?" satt Lina i köket på jobbet och sa "Jag har läst en helt fantastisk bok" (har ni hajjat det än? att den var fantastisk?). I samma stund som Lina svarar kommer hon på att "Fuck! Jag vill ju inte tala om vilken bok det är!".

Hon skäms. Över boken. Boken som hon är så djupt förälskad i att hon redan sett filmatiseringen av den och läst den en gång tidigare. Hon försöker på något sätt slingra sig för att slippa berätta vilken. Har hon kanske läst något fint av någon vinnare av Augustpriset? Någon Nobelpristagare? Någon annan bok som inte riktar sig till unga tjejer som fortfarande är i åldern att de fantiserar om att gifta sig med sina idoler och faktiskt tror på det?

Nej. Huvudet stod still och det var bara att svara.

Högröd i ansiktet kryster Lina fram "Mannen som kunde tala med hästar".

Jag hade nog också skämts lite.

Fina Lina

Inga kommentarer: