deadline

förra veckan var jag och Sofie (vän och klasskompis) på Polishögskolan och gjorde våra observationer inför vår c-uppsats (somnade du nu? Sorry. Tråkig men nödvändig info). Av en slump träffades vi på tunnelbanan på torsdagen och följande dialog ägde rum:

sofie: - Har du renskrivit dina anteckningar?

jag (tyst, avvaktande med ett nervöst leende på läpparna): .....

sofie (märker att jag inte tänker svara på hennes fråga och blir dessutom nervös av mitt psycholeende): - Jag har inte gjort det i alla fall.

jag (andas ut): - Åh vilken tur! Jag var helt övertygad om att du skulle ha gjort det. Hade du sagt att du renskrivit så hade jag ljugit för dig och sagt att jag också hade gjort det (okej, det där sista skulle jag ha hållit tyst om).

sofie: - Haha, vad dum du är. Jag har varit alldeles stressad över att jag inte renskrivit eftersom jag vet att du förväntar dig det av mig.

charlotte: - Faktiskt. Men du förväntar dig inte det av mig va?

sofie: - Nej.

I fredags fick jag sedermera ett stycke mail från Sofie där hon tydligt klargjorde för mig att det var av högsta vikt att vi båda hade renskrivit våra kladdiga anteckningar inför vår lilla pluggdejt idag.

Vem hade gjort klart detta? Moi!
Vem hade inte gjort klart detta? Just precis, Sofie.

Ville bara ha det sagt.

Zoff