semastär

Jag kanske var lite otydlig förut när jag skrev att jag fått sommarlov. Som student så innebär ju sällan sommarlov att man är helt ledig. Snarare att istället för att plugga OCH extrajobba så jobbar man heltid. Just på denna punkt är jag gärna övertydlig mot er kära läsare, jag har nämligen jobbat klart för denna sommaren vilket innebär att jag nu har semester (inget jobb, inga studier) i SJU veckor. Det är helt galet lång tid, men fantastiskt. Så nu ska jag gå och göra precis ingenting...so long! (jag vill verkligen skriva so long, suckers men det är för taskigt va?)

hejdå jobbet, helluuu summer!

modeblogg

Dagen har gått i modet och solens tecken. Jag och Frej började dagen med lite shoppande. När vi kom ut ur butiken så hade vi till vår stora förvåning köpt likadana t-shirts och klockor. Hm, jag vet inte riktigt vad som hände men jag tror vi kan ha kanske eventuellt lite granna ha inspirerats av varandra...jaja, här står i alla fall Frej modell på nytorget med våra två fynd.
Vi kände nog båda att det blev lite väl mycket BFF, 10-åriga tvillingar alternativt gammalt ihopväxt par så jag köpte en röd klocka och frej en lila. Sedan hände något märkligt. En man (givetvis i 35/40-årsåldern) kom fram till mig och ville ta kort på mig och min fina klänning. Han sa sig driva en modeblogg och var nu i Sverige och fotade street fashion. Instinktivt ringde muppvarningsklockorna, samtidigt som jag givetvis blev superglad. Frej och jag gav varandra många frågande blickar när Eddie förde in oss i en gränd för själva "plåtningen". Men lugn bara lugn...han gav mig ett visitkort efteråt och då mååååste det ju vara seriöst. Dessutom är klänningen fin så han hade ju helt rätt.


Vi får se om jag hamnar där, vore ju riktigt coolt. Det finns ju dock så många andra fina klänningar som vandras runt med i Sthlm så antagligen inte. Därför kommer här en bild på dagens outfit så ni vet vad som fick honom att gå i taket (usch, jag lovar att inte lägga ut fler "dagens outfit" igen)

Dagen avslutades med Sofie och picknick i Rålis och på vägen hem såg vi en luftballong som var nära på att landa i vattnet. Det hade kunnat gå riktigt illa, men "föraren" (vad sjutton kallas de?) lyckades manövrera om så ballongen steg till en betryggande höjd igen...tyvärr. Annars hade vi fått oss ett gott skratt och de förlänger ju livet har man ju hört.

michael och jag

Natten till igår vaknar jag 01.30 av att Marie ringer:

marie(skrikandes): CHARLOTTE!!!!
jag (nyvaken): ja?
marie: DET HAR HÄNT NÅGOT!
jag (nyfiken): nähä, vadå?
marie: MICHAEL JACKSON ÄR DÖÖÖÖD.

Sen drog det igång. Jag kollade på mobilen och såg att redan 3 pers hunnit smsa för att beklaga sorgen och detta fortsatte sedan under hela fredagen. Jag blir helt stum, rörd och tacksam över att så många tänkt på mig en dag som denna och varit rädda för att jag ska vara bryta ihop, det gör jag inte. Fast när jag tänker efter så har det kanske varit svårt att missa min hängivenhet (läs: besatthet) kring Michaels musik eftersom jag alltid tvingar den på folk. Men är man King of Pop så är man.

Jag har varit kär i Michael sen jag var 6-7 år gammal och fick "låna" Thriller och Dangerous-skivorna av min bror. Jag hade storslagna planer på att vi skulle gifta oss och min förälskelse höll i ohälsosamt länge. Första gången jag hörde Earth Song på radion började jag gråta. Då var jag på fritids. En gång läste jag i tidningen att det skulle vara en intervju med MJ på TV som sändes efter läggdags. Ja, jag grät även då. När jag fick reda på att konserten som jag skulle på i sommar i London blivit uppskjuten 9 månader så grät jag. Mest för att jag förstod att det nog aldrig skulle bli någon konsert alls för min del. Men Michael är givetvis långt ifrån bara tårar för mig. Jag vet egentligen inte varför jag älskar hans musik så mycket men jag lyssnar dagligen och utan att tröttna. Den gör mig lycklig, exalterad, trygg, nostalgisk och väldigt, väldigt glad. Och musiken den finns ju alltid kvar, tack och lov, även om jag just nu får ont i hjärtat av att jag aldrig kommer få se honom live.

Någonstans måste man ju ändå se det komiska i att den senaste tiden kanske inte riktigt varit the time of my life så att säga. Gårdagen gick mycket ut på att garva åt hur livet ibland pekar sitt största långfinger mot en, men jag tror allt att det vänder nu. Jag känner det på mig.

Hejdå Michael…och tack. Verkligen, tack.

Michaels klassiska framträdande av Billie Jean

praise the losec

MMS från Emelie idag:

"Fick nästan en spirituell upplevelse"

...varför gå till kyrkan, moskén, puben eller internetcafét när du kan hitta ditt inre djup på Apoteket Kronan i Sundbyberg?

___________________________________________________
För dig utan falksyn:

Vad är ditt allmänna intryck av detta apoteket?

X inspirerande
......fick svar på mina frågor
......bra produkter
......bra kunderbjudande
......kunnig personal
......bra öppethållande

fyllesnack

Jag var på en sjukt rolig bio igår, ”Baksmällan”. Lite otippat att den skulle vara i min smak, men alla garvade vi oss ohämmat genom hela filmen så jag måste givetvis rekommendera den. På amerikanska heter den ”The Hangover”. Är det bara jag som tycker att den svenska titeln låter lite o-cool? Nog för att baksmällor i sig är väldigt ocoola men tänk er hur trailern till ”the Hangover” presenteras med den klassiskt mörka, sönderrökta mansrösten:

"four friends(utandning/stön)….(dumdumdumdum)....one night in Vegas(utandning/stön)....(dumdumdumdum)….what the fuck happened?(glad musik)…the Hangover...osv."

Den svenska titeln ger mer vibbar av att vara en fars från Lund som presenteras med späd, käck stämma typ a la Johan Glans-helylle-skånska-pratandes-lite-för-fort-och-lite-för-glatt:

"fyra vänner…(plinplong)…på husvagnssemester….(plingplongtjong)…vilsna i Smålands skogar…osv"

Äsch vad vet jag, den var rolig i alla fall så se den!

glad smiley

min vän alex berättade precis för mig att han har en extra tandförsäkring för sina två framtänder i överkäken....haha, vasa? Kan man verkligen ha det eller har någon lurat på honom dyra försäkringspremier?

alex den korte: Hej! Utöver den hem-och skadefallsförsäkring (typ) som jag har hos er skulle jag även vilja försäkra insidan på mitt vänstra ögonlock.
försäkringstant: Självklart, det ordnar jag. Denna vecka har vi även ett förmånligt erbjudande gällande försäkring av huden mellan tum och pekfingret på höger hand, är detta något du är intresserad av?
alex den korte: Absolut...jag tar två, en till vänsterhanden också.

(klick)

Alex och jag...den enda bilden jag hittade. Ser ni vilken fin övre tandrad han har, speciellt de 2 i mitten? Såklart de behöver lite extra skydd...

de riktiga mupparna

Jag kollade egentligen aldrig på Mupparna när jag var liten, men av någon anledning (som jag inte förstår själv) så kan jag inte låta bli att skratta när jag ser detta klippet. Om du inte tycker den är rolig så känn dig inte dum för den är egentligen inte alls rolig. Men testa kolla på den när du är riktigt trött så kanske dina krav på god humor har sänkts en aning. Vaskegos!

blåst blondin? öh nä, typ inte liksom.

aaaHA! Där fick ni alla på nosen som trodde att blekmedel tar bort de sista av de stackars hjärncellerna. Kanske att jag skulle ta och göra det riktiga testet bara för att jag kan, eller så fortsätter jag att leva i chimären att jag är smart...? Tänk vad synd om det visar sig att jag är übersmart men inte utnyttjar min eventuella genialitet. Jag kanske skulle upptäcka massa bra saker....typ botemedel mot AIDS, fred på jorden, motverka växthuseffekten, komma på ett vettigt ord för att vara "o-törstig" och andra viktiga frågor. Jaja, nu ska geniet sova. Natti natti!

hur vet man att det är midsommar?

1. Det regnar (enda högtiden som faktiskt kräver fint väder regnar det 9 av 10 ggr)
2. Alla stockholmare flyr staden antingen för en långweekend i Dalarna eller skärgården (helst Sandhamn). "I am legend"-känslan infinner sig omgående.
3. Det finns parkeringsplatser utanför min port. Det finns a l d r i g parkeringsplatser utanför min port.

Jag har firat på ett okonventionellt sätt, så till den grad att jag nog inte anser mig ha firat midsommar alls faktiskt. Min dag har inte innehållit någon dans kring en gräs/blomsterbeklädd fallos eller inmundigande av sill och potatis vilket ändå nästan måste ses som ett kriterium. Dagen har istället bestått av jobb, "Figaros bröllop" på Parkteatern och middagsmys med Joanna.

Glad midsommar på er alla!

"Figaros bröllop" - Parkteatern, Långholmen

location: drottningtorget

...där satt jag, väntades på en vän och lyssnade på musik. Plötsligt sätter sig en man i 35-årsåldern lite för nära med flyende hårfäste och lite för långt, lockigt, blonderat hår. Jag funderar på om jag har och göra med en klassisk mupp, men skäms genast för mina fördomar. Vi sitter där, jag med min musik och han med sina tankar. Efter en stund känner jag dock att någon drar mig i armen. Det är han...såklart.

han: excuse me, are you from here?
jag: no.
han: are from norway?
jag: no, sweden.
norrman (på norska): ah, jag trodde du var norsk. Du ser norsk ut.
jag: jasså? ja den har jag aldrig hört förut....
norrman: jag tycker att jag brukar kunna se sådant. Norskor är vackra.
jag: okej...tack?
norrman: man kan även se det på näsan. Den är liksom lite spetsig på norskor (demonstrerar en spetsig näsa som mer ser ut som en upp-och-nedvänd papegojnäbb)
jag (förvånad, lite irriterad): tycker du att min näsa är spetsig?
norrman (kollar in min näsa lite oroväckande länge, speciellt för att vara en främling)....ja, lite kanske. (say what?!)
jag: jaha, nä jag är från Sverige....

...sedan går han över till att diskutera min hårfärg och huruvida mina föräldrar är från norra eller södra delen av landet. Försiktigt börjar jag stoppa i mina hörlurar igen för att återgå till min egna lilla trygga, svenska värld. Vi säger hejdå och han går därifrån. Jag fick ändå lite ont i magen för att inte ha varit trevligare mot honom. Han såg ju så snäll ut....lite som en typisk norrman.

- ja men du vet...Charlotte?
- va? nä, jag känner ju igen namnet men..
- jamen hon med den spetsiga näsan?
- jaha, hon! amenåååh, varför sa du inte det direkt? hahaha, det är ju som att beskriva Hulken men inte säga att han är grön, hahaha.

min nya kropp

Jag har skrivit tidigare för er om min tatueringsidé. Idag hade jag en tid bokad i Göteborg och i skrivandets stund har jag en plastfilm virad runt armen och skötselråden liggandes i plånboken. Min tatuerare Rickard frågade om det var min första gång. Japp, svarar jag varpå Rickard går upp och ringer i en gammal skolklocka och ropar "Oskuld!" ut i studion....hur visste han det?!

Här sitter jag och ser allmänt nöjd ut trots en nål i armen och total avsaknad av hållning.

Jag har givetvis dokumenterat själva tatueringen men kommer inte lägga ut den här. Det blir så konstigt när den blir tagen ur sitt sammanhang. Fråga mig nästa gång vi ses så visar jag den gärna om du är nyfiken.

i do, i do, i do

Min barndomsvän Christine har i helgen gift sig med sin Erik. Brudens mor berättade att när Christine varit liten hade hon kollat på ett tv-program där folk gifte sig (förslagsvis "Kär och galen") och frågat: Är de kära eller gifta?

Idag är Christine både och.

(klicka på bilderna för större bilder)

Maten var fantastiskt god. Framför allt var det de godaste potatisarna jag ätit, någonsin. Jag förstår att det låter märkligt men jag har nog aldrig ätit så perfekt kokta "potäter". Efter att ha ätit oss lite för mätta så gick vi ut och tog lite hopp och snurrbilder för att kunna trycka i oss ännu mer mat (potatis). Här är resultatet:

Utmärkande för bilden ovan är dels det uppenbara: mitt hår ser ut som en blond kalkon och klänningen ger mig en enormt ofördelaktig figur. Men lägg även märke till hur strategiskt Emelie (t.v.) kniper ihop benen så inte klänningen ska flyga upp. Så jobbar ett proffs.

fri som en fågel...

Barbent är fint men för kallt, så jag tog ett par leggings som jag vek upp i hopp om att det inte skulle synas...avslöjad.

hejdå!

fotomodeller

Har ni också funderat på vad det är för folk på reklamer för väggfärg, huslarm och gräsklippare? Fundera no more. Det är min vän Sandra och hennes dotter Nellie. Förra måndagen fanns denna bild på "Svepet" (den som så fint binder in reklamen), och idag kom den igen.


Efter lite research så vet jag nu att Svepet når 3,4 miljoner hushåll (!!) över hela Sverige vilket gör Sandra och Nellie till namnlösa kändisar, enligt mig själv...och tänk vad många som kommer lösa sina dyra lån nu när de ser hur lycklig man faktiskt blir.

lektion i att lära sig klockan

Jag råkar ha den mest opraktiska klocka man kan tänka sig. Den är jättesnygg men korkad (jaja, dra blondinparallellen om ni vill). Klockan, som är digital, varvar mellan att visa dagens datum och det aktuella klockslaget. I praktiken innebär det att klockan är 19:28 i ca 10 sek och sedan 08.05 i 10 sek, sen 19:28 i 10 sek och sedan 08.05…ni fattar. Vill jag veta vad klockan är måste jag därför oftast vänta ut dagens datum. Detta är oerhört frustrerande och man kan heller inte stänga av funktionen på något sätt. Jag har prövat. Det finns också en risk att detta mumbo jumbo av siffror blandas ihop.

Idag t ex skulle jag åka med tåget 9.07 till Alingsås. Av någon konstig anledning vaknar jag skräckslagen i natt och tittar på min fina träklocka som blinkar 12.06 åt mig. Wtf?!! Jag får panik, slänger mig ner för trappan irriterad över att jag lagt mig halv tre i natt (resfeberns fel) och kollar på mobilen: 4.28. what?! Jag är fortfarande i ett stadie där allt inte kopplar som det ska så jag dubbelkollar även på datorn, och klockan, och mobilen igen och tillbaka till datorn innan jag vågar gå lägga mig. Men den är snygg.

dammit, de har kommit på vad kvinnor sysslat med i åratal

Läst i SvD 12/6-09 :

"Vissa bananflugehanar har utvecklat en smart strategi för att sprida sina gener så effektivt som möjligt. De försöker helt enkelt trötta ut honan med riktigt långa parningsakter. Då orkar hon inte kopulera med konkurrenterna. Hon, å andra sidan, vill att det ska gå så fort som möjligt. Det är fyra forskare från Finland, Schweiz och Skottland som har ägnat många timmar av sin arbetstid åt att studera parningsbeteendet. Slutsatsen presenteras i facktidskriften BMC Evolutionary Biology, skriver TT."

Lite kommentarer gällande ovan:

1. hahahaha

2. kopulera? Hallå! Klarspråk tack. Säg vad det egentligen heter...även om inte jag kommer göra det pryd som jag är plus att mina föräldrar läser här.

3. Hur lyckades de få forskningsbidrag till detta projektet?

4. Är det bara jag som tycker det är lite kul att bananflugor blandar om lite i den stereotypa könsrollersgrytan?

5. Hur mycket är ”många timmar” och vari ligger relevansen? Pratar vi 40 eller 400 000 h? (antagligen det sistnämnda)

6. Återigen: hahahahaha. Jag dööör. Hahaha.

släktfejd

Så här vid första anblicken är inte denna porslinsprydnad speciellt uppseendeväckande, bortsett från att den är lite ovanlig i sitt "arrangemang" då isbjörnen sänder ut seriösa "nu-dödar-jag-och-äter-upp-dig-du-söta-och-utrotningshotade-säl"-vibbar. Men allt ligger ju i betraktarens öga så denna kan säkert ses som barn-och djurälskarvänlig.

Kollar man på porslinsmackapären från en annan vinkel så upptäcker man en helt annan intrig.



Ser ni knytnäven som hänger i luften? Varför skulle en isbjörn bry sig om att slå en säl om han/hon ändå ska äta upp den? Då tar den väl bara ett redigt bett runt halsen, eller? Jag tycker istället det ser ut som att isbjörnen är ute efter att varna Knubbis:

Du! Du ska ge f*n i min syrra! Fattaru?!! Det är helt j*vla sjukt och onaturligt. Nästa gång sätter jag tänderna i dig! j*vla knubbsäl-motherf*cker%/"€&!/"#.

oj, jag har verkligen ingen aning om hur man svär bäst med konstiga tecken. kanske behöver man inte svära alls.

smile, though your cheek is aching. smile, even though it's breaking

Kommer ni ihåg det årliga skolfotot? Klart ni gör, vem gör inte det? Man stod där i sina finaste kläder med pirr i magen. Flickorna hade en fläta (kanske två eller en inbakad) dagen till ära, killarna vattenkammat hår. Lärarna hade standardleendet med sig som de använde på alla klassfoton år ut och år in. Kanske bytte de skjorta/blus mellan åren, men leendet var alltid detsamma.

Minns ni hur man hoppades att man skulle få stå på översta raden, gärna bredvid sin bästis (som man hade just den veckan) eller snyggaste killen i klassen? Alla fick ett nummer som de sedan skulle repetera och under hela den långa cermonin log man sitt finaste och största leende. Man log och log och log men fotografen tog ändå aldrig fotot när man var beredd. Helt plötsligt bländades man av en skarp blixt och det var alltid några som klagade över att de inte tittat i kameran och krävde omtagning. Det kunde sluta med att man stod där och smilade sitt finaste och största leende i en halvtimme. När det väl var dags för de individuella bilderna var kinderna helt utarbetade och leendet sjönk längre och längre ner. Jag kan tänka mig att det är precis detta, eller botox, som hänt i Sylvia Vrethammars fall. Tur att inte mitt klassfoto från fjärde klass hänger överallt i stan...

optimist? javisst.

Det är nog lite av min dag idag. För en stund sen fick jag reda på att vi fått högsta betyg på vår uppsats. Det hade vi förvisso förväntat oss, självgoda som vi är, men bra att ha det svart på vitt så man slipper få "högmod går före fall!" slängt i ansiktet på sig. Dessutom har jag fått spela squash idag...min a b s o l u t a favoritträning. Varför envisas jag (och alla andra svennar) med att köpa gymkort när man ändå aldrig utnyttjar det? Squash is the shit änna då va.

Sara, min squashpartner, är i Valencia denna terminen men Marie var en riktigt bra stand in. Varför nöja sig med en partner när man kan ha flera? Det var alldeles för längesen jag spelade, jag hade glömt bort hur roligt det var! Dessutom vann jag. Det spelar i och för sig ingen roll eftersom det är så kul i sig att squasha....men bara så ni vet, jag vann.

Som sagt, det är nog lite av min dag idag. Jag undrar vad som kommer att förstöra den?

Marie "the matchmaker" (obs! flera innebörder) på min trapp, såklart. Dit tar jag ju alla mina dejter.

att man blir blå i ansiktet räcker alltså inte längre...

Igår berättade Marie ytterligare en anekdot från USA-resan hon nyligen kommit hem ifrån. Tydligen är det vanligt (?!) förekommande med skyltar om hur man utför Heimlichmanövern på restauranger i New York, så även på den fina restaurang Marie besökte en kväll. Där hade de dock avancerat och beskrev inte bara hur du utförde själva manövern utan även när detta skulle ske genom följande text:

"Ask if the person is choking. If he/she does the 'international choking sign' do the Heimlich maneuver" sedan följde en bildserie om hur detta görs.

Här demonstrerar Marie "the international choking sign" för er som inte är bekanta med begreppet. Efter lite efterforskning på det där internetet har jag förstått att det även är okej att hålla båda händerna mot halsen. Men kom ihåg detta nästa gång du sätter kalopsen i halsen så inte hjälpen uteblir.

Marie minus ett öga men vacker ändå

danmarks nationaldag

Jag har varit på en fotoutställning...igen. Det är som om jag inte kan få nog, eller bara har för mycket fritid nu i sommarlovstider. Projektet Fotoboken om Sverige ställer ut på Marie Laveau här i Stockholm. Kul! tänker kanske du som bor här? Japp, gå dit. Trist för dig som inte bor här? Inte då! I härlig anti-IPRED-anda kan man se boken digitalt om du klickar här eller här. Kort och gott kan man säga att projektet har gått ut på att unga fotografer fått skicka in bilder som skildrar hur det är att leva i Sverige. Sjukt bra utställning. Vi var alla mycket nöjda, glada samt berörda efteråt.

marie har precis kastat sig på mig och jag tanttjöt av förvåning. frej smyger i bakgrunden aningens missnöjd.

Efteråt drog vi till en krog för att kolla på fotbollsmatchen (ni vet vilken jag menar). Vi fick ett helt eget rum att sitta i, värsta VIP-känslan. När matchen var slut var vi dock tvungna att flytta tillbaka in i "huvudlokalen". Då visar det sig att Jacobs krog (som stället heter) är dansk/franskt och 50 danskar var på väg dit för att fira segern. Av alla ställen i stan så valde vi alltså detta...hur många danska krogar kan det liksom finnas? suck.

VIP-lounge

...ggr 50

Svenska nationaldagen slutade alltså ironiskt nog med danska nationalsången för min del.

nu har i alla fall jag röstat...

Jag fick en känsla av att min röst verkligen gör en skillnad när jag gick in i vallokalen ikväll. Fick till och med lite ont i magen osäker på om jag tagit rätt beslut eller ej.

Jag måste sluta ta mig själv på så stort allvar.

BANG...och smutsen är väck

Jag och några vänner diskuterade igår sömnproblem i form av mardrömmar och "kramp i vaden". Det var skönt att höra att jag inte är den enda på denna jord som vaknar mitt i natten och måste sparka benet i golvet för att vaden krympt och skrumpnat. Under en klassisk svenssonsemester (alltså husvagnscamping) så vaknar jag mitt i natten av en obeskrivlig smärta i benet. Jag klättrar över Emma som sover ytterst och laddar all kraft jag kan få till mig och PANG smäller benet i golvet. Smärtan släpper fortfarande inte så jag får PANGa på några fler gånger. Japp, jag lyckades väcka alla som sov.

Marie hade dock en ännu maffigare historia. När hon berättat klart om sin mardröm så kände vi alla den största respekt. Alla mina mardrömmar kändes som petitesser (lappri) i förhållande. Hör och häpna:

Marie hade gått och lagt sig, hennes sambo Frej kollade på TV. Helt plötsligt sätter sig Marie upp i sängen med skräck i ögonen och hyperventilerar:

frej: marie? är allt bra?

marie (skräckslagen och dramatisk): jag hade en mardröm!!

frej: oj, om vadå?

marie: att...att...att...soffan hade fläckar!!!!

Sen lade hon sig ner och fortsatte sova.

dagens felhorande

Första dagen på mitt nyblivna sommarlov spenderade jag på mitt jobb i en "bemanningsjour" på ett bemanningsföretag.

kollega (frustrerad): amen ååååååh! Jag fattar inte, varför krånglar det? Nu måste jag tydligen byta lösen till datorn också. Vad ska jag ha för nytt lösen?

jag: Äsch, det är ju inte så noga. Ta typ "jouren" eller nått.

kollega (asgarvar): HAHAHAHAHAHA!

jag (förvånad):....

kollega: Tänk om någon skulle be om mitt lösen och jag ba "horan". Hahahahahahaho...

Jag vågade inte säga att hon hört fel utan skrattade istället med. Det är ju trots allt en sån ego boost när folk skrattar åt ens skämt oavsett om de är ens egna eller ej.

SOMMARLOV!

Jag fick precis officiellt sommarlov, kanske mitt sista någonsin. Vi har nu mailat in den slutgiltiga versionen av vår B-uppsats till vår handledare så nu finns inget mer att göra. Fantastiskt. Uppsatsen handlar om (här kommer det vare sig du vill det eller ej) kvotering. Otippat. Vi har undersökt huruvida rekryterarna använder sig av kvotering eller ej vid antagningen till Sveriges polisutbildningar. Väldigt intressant tycker jag själv men smaken är ju som baken.

Jag har haft en grymt bra grupp men det är väl inte alltid fokus har legat på topp eller varit rätt prioriterat. Varför plugga liksom när man kan...

...sova...

...eller dricka Cava på balkongen?

Emelie och Sofie

Bilden ovan är arrangerad till skillnad från de två andra. "Se ut som att ni tänker på något riktigt svårt. Typ sjuans gångertabell...BAKLÄNGES" ...och nej, Emelie pillar sig inte i näsan här. Inte vad jag minns iaf.

Gallery Niklas Belenius

Idag har jag och Andreas varit på Gallery Niklas Belenius och kollat in Ulrika Sparres "Life Begins With Me". Det var en liten utställning men tänkvärd. Andreas var frimodig och tog ett kort på lokalen, jag var för feg.

Sparre hade placerat ut liknande ljusanordningar som på bilden ovan på diverse platser i naturen med olika tänkvärda texter. Min favorittext var "Don't fear tomorrow I am already there". Skulpturen ovan kunde man köpa för ynka 110 000 svenska riksdaler. Jepp, du läste rätt....jag har inte fifflat med nollorna även om man skulle kunna tro det. Vilket pangpris. Skynda fynda!

Sedan gick vi till ett konditori och fikade som sig bör när det regnar katter och hundar ute. Vi blev dock tvungna att lämna som hastigast för Andreas behövde använda toaletten. Nu är det inte så att han har en uttalad offentligatoaletter-skräck (inte vad vi diskuterat iaf), men när nummer två (för den tröge: exkrementer/avföring/spillning/bajs) är utsmetat på toasitsen så känner vi kanske alla att det är dags att tacka för sig.

Charlotte skrev i sin (b)logg

Jag tycker att det är mycket trevligt och behagligt att man kan välja att ha svenska som språk på Facebook. Men denna översättningen, är den inte lite krystad?

Not: Egentligen hade jag gjort en jättefin skärmdump (min första ever) men lyckades inte få det att funka. Mobilkameran är mig trogen men snart ska jag fixa Photoshop. Bildkorrigeringsmöjligheterna i "Förhandsvisning" är få till antalet.

Anslagstavlenot...är det ens ett ord? Och vad är grejen med att blanda svenska och engelska? Och umgås jag bara med personer som heter antingen Emelie i förnamn eller Jansson i efternamn?


En klassiker på temat:

handpåläggning

Emma läser till sjukgymnast och då har man tydligen lektioner där alla klär av sig i underkläder och tar på varandra. Det är HELT sant! och nej, ingen könssegregering här inte för er som undrar. Sjukgymnaster tenderar heller inte till att vara de mest otränade...i alla fall inte i Emmas klass enligt hennes själv. Denna typ av förspel har tydligen ett akademiskt namn och går under täcknamnet Palpation. Undra om de ger liknande kurser på gynutbildningen?

Emma nöjd med livet. Givetvis.

sömnproblem

I fredags var jag och hälsade på mina gamla kompisar Emma och Ida som numera bor ihop i Göteborg. Då klockan blev en del kom Ida på den briljanta idén att jag ju kunde sova över där. Det lät ju helkul tyckte jag men blev med ens lite orolig. Ida och Emma sover i en våningssäng och nu skulle jag få ta Emmas säng och hon skulle sova på en madrass på golvet. Det låter kanske lite märkligt att jag tyckte att det hela verkade obehagligt, men Ida och våningssängar klingar inte gott i mina öron. Följande lilla historia förklarar varför:

Ida och hennes vän Agnes var iväg på en weekend tillsammans på något random ställe. Agnes hade under hela resan en förskräcklig hosta som pågick dygnet runt. På resan sov de i en våningssäng och Ida hade sängen överst. Hon har liksom aldrig haft svårt för att somna den där Ida och inte heller denna natten. Men Agnes hostningar riktigt envisades med att vara med i hennes drömmar varpå följande inträffar: Ida vaknar av att hon är i luften på väg ner mot ett kallt och inte alltför inbjudande golv. DUNS. Hon har drömt att hon hamnat på Agnes under natten som i sin tur börjar hosta en massa då hon nästan kvävs. Ida slänger sig därför ut från sängen för att inte ta livet av sin vän och PANG så vaknar hon 2 m närmre havet än hon somnade.

Det är en jättefin berättelse om vänskap, men inget jag vill utsätta stackars Ida för såklart. Tack och lov att hennes säng är nederst så jag slapp vara orolig.

Bill och Bull. Går även under smeknamnen Ida och Emma ibland.