location: drottningtorget

...där satt jag, väntades på en vän och lyssnade på musik. Plötsligt sätter sig en man i 35-årsåldern lite för nära med flyende hårfäste och lite för långt, lockigt, blonderat hår. Jag funderar på om jag har och göra med en klassisk mupp, men skäms genast för mina fördomar. Vi sitter där, jag med min musik och han med sina tankar. Efter en stund känner jag dock att någon drar mig i armen. Det är han...såklart.

han: excuse me, are you from here?
jag: no.
han: are from norway?
jag: no, sweden.
norrman (på norska): ah, jag trodde du var norsk. Du ser norsk ut.
jag: jasså? ja den har jag aldrig hört förut....
norrman: jag tycker att jag brukar kunna se sådant. Norskor är vackra.
jag: okej...tack?
norrman: man kan även se det på näsan. Den är liksom lite spetsig på norskor (demonstrerar en spetsig näsa som mer ser ut som en upp-och-nedvänd papegojnäbb)
jag (förvånad, lite irriterad): tycker du att min näsa är spetsig?
norrman (kollar in min näsa lite oroväckande länge, speciellt för att vara en främling)....ja, lite kanske. (say what?!)
jag: jaha, nä jag är från Sverige....

...sedan går han över till att diskutera min hårfärg och huruvida mina föräldrar är från norra eller södra delen av landet. Försiktigt börjar jag stoppa i mina hörlurar igen för att återgå till min egna lilla trygga, svenska värld. Vi säger hejdå och han går därifrån. Jag fick ändå lite ont i magen för att inte ha varit trevligare mot honom. Han såg ju så snäll ut....lite som en typisk norrman.

- ja men du vet...Charlotte?
- va? nä, jag känner ju igen namnet men..
- jamen hon med den spetsiga näsan?
- jaha, hon! amenåååh, varför sa du inte det direkt? hahaha, det är ju som att beskriva Hulken men inte säga att han är grön, hahaha.