tandläkarskräck

Min lägenhet är grymt liten. Så liten att jag har en annan lägenhet som liksom rundar min. Min blir som en liten papperskorg på en soptipp i förhållande. I min grannlägenhet ligger en tandläkarmottagning. Jag har aldrig vågat gå dit. Inte efter dagen då jag öppnade min garderob (som ligger vägg-i-vägg) och hörde för mycket. Någon skrek och kved sig av smärta där inne, med munnen full av…något. Jag stod säkert 10 minuter och funderade på om jag skulle ringa polisen. Tänk om där pågår värsta maffiaverksamheten och jag sedan blir den korkade blondinen som talar ut i Aftonbladet som inte märkt någonting? ”De var alltid så trevliga”. Ingen fattar hur jag kunnat undvika att höra skriken på 1500 dB av människor som torterats på andra sidan papier maché-väggen. Jag skulle bli lite som den nya Fritzl-hustrun. Men å andra sidan, all publicitet är bra publicitet…eller?