En gång fick jag för mig att jag skulle åka hem till Loo. Klockan var sådär 6-7 på morgonen, jag var på väg till tåget och de enda människorna på stan var antingen påväg hem från krogen eller sitt fem-i-tre-ragg. Jag möter en kille som är påtagligt hög på något och försöker genast göra mig osynlig. Precis när han passerar mig och jag pustar ut rycker han tag i min arm:
Jag (tanttjut och med armarna i vädret): ho!
Hög kille (livrädd): AAAAH!
Jag: Oj förlåt skrämde jag dig? (eh, varför ber JAG om ursäkt?)
Hög kille: Vart ska du någonstans?
Jag (pekar med hela näven åt ngt random håll): bortåt.
Hög kille: Okej.
.…sen gick han därifrån.
3 kommentarer:
Vad skönt att han visade sig vara en ynkrygg!
När folk frågar mig vart jag ska brukar jag svara: Norrut. Vagt så att man inte får en stalker på halsen, men ändå med nån slags riktning...
inåt kan man också svara om man är introvert. eller bara söker efter sitt hjärtas sanning, eller nått. typ.
Skicka en kommentar