hippiestyle?

vi hade hippietema igår, jag och mina vänner. Eftersom min garderob inte innehåller några hippiekläder whatsoever, blev det mest kreativa jag kunde komma på två halvtaskiga flätor i håret. När jag sedan skulle frakta mig från min lägenhet till mina vänners lägenhet åkte kängorna och jackan på...såklart. Annars fryser man ju.


den här bilden har ingenting med texten att göra. Jag hade ju kängor på mig, inte stövlar. Dessutom var håret i flätor, inte utsläppt. Sen var jag i Stockholm, inte i Loo. Jackan är densamma dock. Mm, just precis...spännande.

På tunnelbanan kändes det som om flera kollade lite skeptiskt på mig och jag blev såklart förvånad. Jag var ju hippiecool! Såg de inte det? Polletten trillade ner först när jag såg mig själv i helfigur i ett skyltfönster. Där gick jag. Twentysomething, i mina snörade kängor, knähöga strumpor, flickiga jacka och långa flätor.

Det kändes förnedrande, pinsamt, skämmigt och föga förvånande försvann min hippiespirit omgående.

Jag var inte tuff. Inte någonstans. Jag var inget annan än en Madicken.

Tillbaka till lågstadiet. Kul.